maxochnisse.se

Dagen har gått i firandets tecken… Vi har firat i följdordning:

1. Görel-älsklingen och jag firar 6 år tillsammans
2. Görel-älsklingen och jag firar 4 år som förlovade
3. Bilen gick igenom besiktningen u.a.
4. Mamma-Kajsa fyller år.
5. Valborg i Nyköping
6. Masses mustaschkamp ligger på tredje plats i insamlade medel…

Då vill jag passa på att tacka alla personer som redan bidragit… Berätta för släkt och vänner… Gör reklam för mustaschkampen. Spread the word!

Cancerfonden har en kampanj som heter Mustaschkampen… Stöd min insamling till den… Klicka på mustaschknappen nedan för att komma till min insamling…

Jag kommer på min sida på kampanjsajten att kontinuerligt lägga upp bilder på hur den artar sig…



Jag lovar att det kommer bli en sjukt cool långloppsmusche till slut… Den kommer att rakas av på festen efter loppet…
SMS:a KAMP10187 till 72900 för att skänka 50kr…

“Show me the money”

Vilken kväll… Jag lider med alla stackare som inte haft möjlighet att vara ute och springa, eller ens bara vara ute ikväll. Jag gav mig ut på en 3km uppvärmning och hamnade i bottten av backen upp mot Högdalstoppen. Här börjar min kortbacke. Backen svänger svagt vänster borta i öppningen. Då är det 30 meter kvar…

Efter svängen kommer man fram till ett klotter på marken… Eller klotter och klotter… Kanske en säkerhetsföreskrift… Bedöm själva… Det står: OBS! Brädåkning pågår. Håll till höger.

Här efter denna slutar denna kortbacksetappen… Idag avklarade jag backetapperna på 34, 36, 35, 35, 34, 36, 38, 37, 38, 40, 40. Sista delen tog jag det lite lugnare och fokuserade på att hålla ett snyggt löpsteg.

Det är på pigga ben jag springer nu… Men ja har en känning i benhinnorna men jag tror att det är på väg att ge sig nu. Det blir bättre och bättre dag för dag…

För övrigt utlovades en arkeologisk bild över den gamla rodelbanan som går ner för toppen… Jag har dessutom kommit på att det finns en igenvuxen bana på Hökarängstoppen också… Där är det belysning också…

Nere i detta dike kan man skymta träväggarna som utgjorde rodelbanans kanter… Längre upp i skogen finns en större trävägg vid en sväng där rodelföraren åkte upp på… Det var alltså i denna anläggning som Catarina slog sig gul och blå en gång på en friluftsdag i skolan… Enough said…

Det är en känd ramsa för hantering av skador, knytt och annat otyg. De tre V:na. Vila. Värme. Vänlighet.

Jag har vilat hela måndagen och snart hela tisdagen. Eller, inte sprungit snarare. Och faktiskt sovit rätt mycket – även om jag vid halvfem imorse hade en kamp med en treåring om huruvida man ska sova vidare eller ej när det är ljust ute. Jag vann till slut och fick sova till strax innan sju, men hon har en hel del envishet i sig det lilla livet… Men jag somnade redan vid halvnio igår, upp igen tio för att diska och sedan somna om igen vid elva. Så det får väl betraktas som helt okej med i alla fall elva till fem ostört, med 1,5 + 1,5 som bonus…

Jobbet lever lite sitt eget liv, men jag börjar få lite mer kontroll och ser till att skala av uppgifter så gott det går. Alla uppgifter är roliga, men jag kan inte göra alla själv… Jag prioriterar mitt och Masses projekt Och att vara hemma och vabba. Men samtidigt jobba.

Sedan är det inte lättare när P sliter stora testar ur håret på M så fort de är i närheten av varandra. Om inte M nyper honom i öronen så klart. Ljudvolymen är rätt hög till och från…

Så långt vila alltså. Så mycket vila som det ges möjlighet till i en småbarnsförälders liv…

Värmen är ju här nu. Även om bitterheten över att inte få springa i detta otroliga väder finns, så är det ju roligare än att ha rehabvila i pissregn… Så värme får ju kroppen, och solstrålarna bidrar ju till att humöret är stigande. Jag märker faktiskt att svårmodet börjar ge vika och ersättas av ljusare moln. (Äh, jag låter ju tokdeprimerad – det är låååångt ifrån fallet…)

Och vänlighet får jag ju så mycket av er, så det skulle räcka till hela Sveriges elbehov om man bara kom på hur man utvann det. Dessutom bidrar faktiskt folk utifrån också. Killen med badtunnan tänkte själv och bokade om tiden, eftersom jag skrivit månadsskiftet juni/juli istället. Men han mailade och frågade, eftersom det inte stämde med texten jag skrivit… Så badtunnan är bokad, och dessutom på rätt dag!

Imorgon hoppas jag på att hinna springa en liten sväng i alla fall för att känna på det. Jag hoppas på att vädret håller ut till dess i alla fall – för sedan skulle det väl surna till lite om jag inte missminner mig? Benen känns i alla fall rätt pigga, och (ta i trä) faktiskt utan större skador just nu!

För övrigt hjälpte jag Masse idag med att få bättre ljud från gatumusikanten på Drottninggatan som han gillar så mycket. Jag var rädd att han inte hörde ordentligt, så jag ringde upp och höll telefonen nära honom när han, ytterligare en gång, misshandlade Wonderwall av Oasis. Masse var och köpte återhämtning och hörde precis just då inte skönsången live – utan fick hålla till godo med min telefonöverföring. Det känns så bra att kunna hjälpa en medmänniska i nöd på det sättet

Idag är det kortbackelöpning på schemat. Det innebär att Högdalstoppen kommer få ett tillfälligt besök av en mystisk figur i konstiga kläder… Fast i området runt Högdalstoppen stryker det omkring konstiga personer mest för jämnan…

Backen jag springer i ligger precis i foten av backen… Mellan lyktstolpen och klottret på asfalten är det 143m… Det är en sjundedels km… Vilket inte alls är en slump… Eller är det det? Jo faktiskt… För när jag sprang första gången var anvisningen att backen skulle ta 30-40 sek att springa. Jag stannade efter 40sek, vilket satte standarden för hur lång kortbacken skulle vara… Jag fick dock problem när kommunen i ett försök att rensa upp på högdalstoppen högtryckssprutade bort klottret på asfalten… (All bråte som ligger i naturen runt omkring, rörde de inte). Men tur i oturen fanns där nytt klotter nästa gång jag ämnade springa där…

Förutom mina backpass så frekventeras högdalstoppen av två andra knäppa idrottargrupperingar… Frisbeegolf och Skateboardsstörtlopp… Klottret på asfalten upplyser nämligen att gångtrafikanter ska hålla till höger… Eller möjligen vänster…  Hur som helst gäller det att se upp… På Högdalstoppen kan man se arkeologiska lämningar av en gammal rodelbana… Banan är fallfärdig, men man kan utläsa av lämningarna att det har varit en avancerad anläggning. Tydligen ska det en gång i tiden funnits en slalombacke med lift på toppen men det är inget som man idag kan se något av… Det är som sagt ett veritabelt idrottscenter… Och med jämna mellanrum kommer nya planer på aktiviteter som toppen kan användas till… Hur det än blir så hoppas jag att jag fortfarande kan ta 333-143m i anspråk för min backträning. Min älskade backträning…

Det absolut bästa vore om de kunde anlägga löparbanor i området… Kanske runt en konstgräsfotbollsplan… Jag är full av idéer… Give me a call!

Placeboeffekt (eller förväntanseffekt) är den del av ett läkemedel eller en behandlings verkan som inte beror på de faktiskt verkande beståndsdelarna, utan som kan hänföras till patientens egna förväntningar på att medicinen och behandlingen ska hjälpa denne att tillfriskna. (källa: Wikipedia)

Hur kan detta kopplas ihop med vilan… Jag vet inte. Det ÄR en krystad titel på detta inlägg… Måndagen är en vilodag. Och man ska se till att man helgar den. Och det lustiga är att effekten av dagens vilodag inte har väntat på sig. Man bör ju känna sig bättre efter vilodagen och inte innan… Men bara det faktum att kroppen vet att den ska få vila gör att den blir piggare redan innan… Skumt va?

Men idag är faktiskt benen piggare än igår innan långpasset…

Veckan kommer att bli lite speciell med torpvistelse och långpass redan på torsdag. Eller, nja, 20km är kanske inte riktigt långpass Snacka om “referensramsförflyttning”… På söndagen är det intervallpass istället. 6*800m. Undrar var jag ska lägga det? Ska jag mäta upp 800m på torpvägen? Eller ska jag ta mig till en löparbana i Valdemarsvik… Jag har varit där en gång tidigare. Det är en trevlig kolstybblöparbana med ogräs på köpet…

Men innan dess, imorgon tisdag, är det dags för lite kortbacke… My favorite!

Om Niklas hade ett fiasko idag, så hade jag ett semifiasko. Men vi tar det från början.

Igår kväll var vi på 50-årsfest hos Görel-älsklingens kusin. Det var mycket trevligt och det blev sent. Jag var väl i säng starx efter kl 3. Sedan var det dags att gå upp kl 7. Knappt 4 timmars sömn är inte den bästa uppladdningen inför ett långpass…

Kl 9 började Alfred Shemwetas föredrag i Aulan på GIH. Han berättade om förberedelser inför loppet. Det var väl inte direkt något nytt som han kom med. Men det var bra som startpunkt för min egen nedräkning.

Passet började, och det kändes faktiskt ganska lätt i benen. Inte mycket besvär av benhinnorna. Det var varmt och i Bergshamra steg Niklas av… Smart gjort.

Vi fortsatte bort mot Sumpan och Rissne. Där tog min kraft slut. Det tog hårt på kroppen att sova så lite. Benen kändes fortfarande ganska pigga men övriga kroppen sa emot. I höjd med Vita huset i Rissne kom jag på den briljanta idén att vila medan resten tog en sväng runt Rinkeby. Lite tidigare hade jag frågat Ledar-Arne om de skulle springa samma väg tillbaka. Det skulle de. Men vad jag itne riktigt tänkte på var att jag naturligtvis skulle stannat där jag frågade. För mellan den punkten att jag frågade och där jag tog pausen hade vi svängt av och där jag satt skulle de inte komma tillbaka till… Vem har sagt att man är smart när man springer, inte jag.

Efter ca 45minuter i solen insåg jag mitt misstag och jag började trava hemåt i egen takt, för mig själv, ensam, mol allena… Jag sänkte farten och tog det lugnt tillbaka. Tillslut blev det drygt 24km för mig på 2:11 vilket ger en snittfart på 5:26 spm.

Det var segt och tungt idag. När jag kom hem var jag helt slut och sov i fyra timmar. Det behövde kroppen. När jag tillslut vaknade gick vi och handlade ingredienser till Karins kycklingpasta med soltorkade tomater. Tack Karin… Very tasty, indeed!

Det är tur att det inte var idag maran gick, för då hade det slutat som ifjol. Känslan är obehagligt lik fjolåret, och det oroar mig en smula. Är det så att det är en allergi som spökar? Eller är jag på väg ner i överträningsträsket igen? Eller är det en vanlig förkylning?

Oavsett vilket så gick det inte alls idag. Egentligen gick det åt skogen redan från början. Jag hade totalmissat att de flyttat föreläsningstiden till 9, och satt i godan ro och avslutade frukosten när Masse ringde och frågade om jag tänkte komma. Ja, absolut sa jag. Men det börjar nu sa han. Det jag sa då lämpar sig inte i skrift… Jag försökte hänga stackars Åsa på kansliet, men efter att ha läst mailet på riktigt så kan jag knappast skylla på dålig information. Men det säger en del om min senaste vecka, och det bidrar för övrigt till att jag mer och mer lutar mot överträning. Fler orsaker är att jag återhämtnar mig rätt långsamt och har någon typ av diffus halsont. Plus att jag är rätt lättirriterad. Många skäl som pekar på samma sak. Således är det dags att tvärbromsa nu och ta det riktigt lugnt ett tag. Krasst sett är jag tillräckligt bra tränad redan nu för att orka runt maran, även om tiden naturligtvis inte blir superduper. Men det verkar ju roligare att gå i mål…

Sex kilometer kom jag idag. Sedan gick jag en mil ungefär för att komma tillbaka till stadion. Kastade mig iväg hem till familjen och en febersjuk P.

Och för att ge någon positiv touch i misären så måste jag skryta lite om barnen. S köpte en griffeltavla i parkens årliga loppis – och den står nu på sitt stativ mitt i vardagsrummet. Plötsligt hörs ett “titta vad jag har skrivit” i rummet och på tavlan står det B I L. Snyggt, sa vi. Kan du skriva sol? Ja, men jag kan inte skriva “S” så jag gör ett streck. På tavlan stod sedan – O L. Det är rätt duktigt om en sexåring kan skriva redan innan hon börjar skolan. Det intressanta är att det är M och inte L som skrivit. Och hon är 3,5 år gammal… Men hon har en engagerad lärare i storasyrran, så fem minuter senare kunde hon skriva S, och på tavlan stod det S O L.

Jag hoppas innerligt att en kommande vilovecka kan läka muskler och ledband (det tror jag) och ta mig tillbaka till gammal god form. Men det bygger på att det inte är allergi, för då vet jag faktiskt inte hur jag ska få till det? Tips någon?

Okej, deltagarlistan först:

Benet+1
Karin
Masse + Görel + 1?
Henke
Bureborn + 1 + 1
Berglund?
Allan
Fredrika + 1
Jag + S + 3
Andreas
Alessi
Johan
Dunceor
N’batha (du står ut, vi kan slå oss i slang annars, jag brukar ju bryta…)
Tildo

Men det saknas TSM:are här! Fredrik, Grindange, Catharina, var är ni?
Och Mia och Jane? Dagispappan lyser också med sin frånvaro?!

Nåja, vi är några i alla fall

Bastutunnan är nu bokad. Återstår att se om de har någon till oss.
Massagetjejerna är kontaktade om prisförslag
Masses syrra Agneta fixar maten! Heja henne!

Att ni ska släpa med er grejer (dvs mat) hit är inte praktiskt genomförbart för er. Jag vill i alla fall inte ha mitt kött liggandes i ombytespåsen på ÖIP i elva timmars solgassande

Så det enklaste är att ni talar om vad ni har för önskemål så tvingar jag med mig Karin och Masse på storhandling. Det vi behöver veta är vad ni vill ha för kött, i ungefär vilken mängd, och vilka drycker ni spetsar in er på. Om det sedan blir lite öl och vin över så lär det går åt under sommaren. Eller redan på torsdagen, när vi tar med oss resterna till TSM-festen!

Men glöm inte att specificera om ni vill ha läsk (att blanda med eller dricka utan att späda ut den), olika spritsorter (jag har nog krasst sett det mesta – men på landet – så jag behöver lite framförhållning där), återhämtingsdrycker etc. Ni pekar, vi köper, ni betalar mot strecklista. Så ni behöver inte speca exakt antal öl eller glas med vin. Jag är inte känd för att underdimensionera när jag mängdar – och blir det över så blir bara sommaren roligare
Men tala gärna om exakt vilka ölsorter som intresserar er – och om ni vill ha rött eller vitt vin i första hand.

Okej för er?

Berglund frågade efter sista anmälningsdag. Och så länge det inte är mer än ett par-tre stycken som är osäkra så lär det räcka ändå. Jag skulle gissa på att vi handlar onsdag, torsdag eller fredag. Längre bak än så blir svårt med köttet…

Tidigare i veckan skaffade vi nya däck till bilen… Igår skulle jag ta bilen och åka och lämna ett par glasögon till Görel-älsklingen. Men vänster bak var platt….

Nu får jag rota fram reservhjulet och byta däck. Åka till däcksfirman och reklamera… Det tar inte så lång tid… Men fy f*n vad det tar emot… Vilket jä*la bök… But a mans got to do, what a mans got to do…