maxochnisse.se

Nu sitter jag klar och är redo att åka in till StEssingen för att påbörja årets äventyr. Det ska bli sjukt kul. Det verkar inte bli för varmt. Just nu ligger temperaturen på 22 grader. Och enligt SMHI ska det mulna på.

Ikväll kan ni se reultatet. Det ryktades även om att man kan följa loppet på nätet och få mellantider live. Jag har inte kollat om det går eller hur man gör. Men på stockholmmarathon.se finns resultaten. Jag har nummer 1633.

Leeeet’s get ready to rumble!

Ivan Hlinka, Ivan Lendl, Jaromir Jagr. A lot of tjecks.

Men det var inte det jag skulle säga, utan att det har checkats av saker på löpande band idag och igår.

Mat – check
Öl – check, eller – faktiskt: tjeck
Vin och annan dryck – check
Snacks – check
Nummerlapp – check
Uppseedning – check
Anmäld till SM-09 – check
Barn i Vallentuna – check
Hustru på fest – check
Badtunna från Uppsala – check
Vatten i badtunna – check
Pavel Bure – nej, han är ryss
Eldat i tunnans kamin - check

Kvarstår gör ett varmt inomhusbad med olja och sedan sömn. i sängen.

När jag var ute för att kolla vattentempen (19 grader på en halv eldning) så hörde jag Kiss dra igång Shout it out Loud. Jag hoppas att det är sista extranumret – så att de kan börja riva snart!

Jag har pillertrillat i mig lite Voltaren T, och tamejtusan om det inte gjorde susen! Intressant dock att jag återigen lyckats dra på mig “halsont”. Boven i dramat verkar vara carboloadern och lite grann sömnbrist. Det kan jag leva med!

04:45 stod klockan på när hjärnan vaknade. Jag gick upp och borstade tänderna. Munnen kändes full av Vitargoklet. När jag återvände till sängen låg jag vaken ett bra tag innan jag lyckades somna om.

Imorse, jäktade Görel-älsklingen iväg till terminens sista föreläsning. Nu börjar tentaperioden. Jag och Adrian-9 tog det lugnare och jag följde honom till skolan. På vägen dit pratade vi om marathon och han sa att om jag skulle vinna så hade jag rätt mycket flyt. Jo, det är sant… Att typ 2000 personer skulle hastigt insjukna är flyt för mig men inte för andra. Han sa även att jag skulle ta det lugnt… Citatet var; “Orka springa fort. Du får ju medalj i alla fall” Det kunde jag inte argumentera med… Klok kille!

Väl på jobbet insåg jag att startbeviset ligger kvar hemma i bokhyllan… Vi måste alltså åka hem och hämta det under eftermiddagen.

Igår var vi och handlade massor med mat och dricka…  Det blir en lyckad fest om man ser till den aspekten. Vi vet ju sen tidigare att det kommer en himla massa trevliga människor… Det borgar också för en lyckad fest.

I eftermiddag kommer de sista förberedelserna att göras… Det är mycket att stå i. Men vad kul det kommer att bli… Både före, under och efter loppet… I can’t wait!

I själ och hjärta är jag lugn som en filbunke inför helgens aktiviteter. Det finns liksom inte så mycket jag kan göra nu. Det blir som det blir…

MEN:

I min hjärna är det fullt kaos. Det väsnas något enormt. Det är ett sorteringsarbete som pågår och som bullrar så högt att andra tankar drunknar. Det är inte mycket som når igenom.

Kroppen vilade inatt men vid 5-tiden hade hjärnan uppenberligen sovit klart och satte igång att jobba igen. Loppet sprangs om och om igen. Och förberedelserna gicks igenom ett antal gånger. Det kunde ju finnas något som jag inte hade tänkt på. Bara en detalj arbetades fram nu på morgonen som inte jag hade tänkt på innan… Jag får inte glömma att ta med flipflop-tofflor att ha på mig till och från loppet. Det kan vara rätt skönt att få på sig andra skor och låta fötterna andas. Och andra byxor. En torr tischa får man vid målgången…

Jag hoppas att hjärnan snart också har processerat färdigt all information och lugnar ner sig. Jag vill sova klart inatt.

En tanke som slog mig nu är att jag måste köpa allergimeducin… Och carboloader… och tvätta kläderna… och klippa håret… och naglarna.

Ni ser! Det bara matar ut tankar. Hela tiden… It’s a neverending process…

Okej – jag kanske ska förklara den rubriken lite. Först av allt skyller jag på kolhydratladdningen! Sedan går vi in på förklaringen. Hohokus är ett litet samhälle i New Jersey där jag varit på bröllop. Filikrokus sa L när hon var liten, istället för det mer vanliga fillijokus. Det finns ingen koppling till dessa två, mer än att jag möjligen just nu är nojjig på ett sätt som får Tony Soprano att framstå som balanserad.
Däremot är det mycket hokus-pokus nu. Är det inte massage så är det kolhydratdrycker. Är det inte inköp av vingummin, så är det värmeliniment och badoljor med löften om ökad muskalcirkulation.
Jag vill att det ska göra benen pigga – och tänker således låta det vara så. Placebo eller inte? Det känns som det kvittar. Om ASz säger att man ska äta tvättsvamp och sina gamla skor så tar jag fram sågen för att göra munsbitar. Även om jag då får gå barfota, eftersom jag naturligtvis bara har löparskor på fötterna.
Och vet ni: jag gillar att nojja över det här!

Första etappen av uppladdningen är nu avklarad. Kroppen är tömd på glykogen i och med morgonens träningsrunda. Det var den 7,7km långa rundan runt Högdalen, Örby och Bandhagen som drog ut det sista ur kroppen. Det gick nämligen rejält tungt men ändå inte. Benen var pigga och fräscha, men hade ingen energi att bränna. Passet avklarades i lugna 5:35-fart i den tidiga morgonen…

När jag kom hem och stod i duschen slog det mig att den första etappen var avklarad. Nu gäller kolhydratladdning och en kortare upppiggningstur på fredag. De rekommenderar 3km. och det känns som om det blir bra. Det är en uppvärmning. Tillräckligt med tid för att få igång det prekapillära gasutbytet.

Jag sitter nu med en helt annan känsla i sinnet. Jag är inte längre lättretlig och snarstucken. Jag är lugn som en filbunke och grymt fokuserad på loppet. Det känns verkligen som om tömningen mest varit en psykisk fas att gå igenom före loppet… Och att det är däri nyttan ligger. Det enda som jag har att fokusera på den andra fasen, kolhydratuppladdningen, är att inte överdriva intaget. Förra året åt jag pasta tre gånger om dagen de sista dagarna. Och det resulterade i att jag var helt däst och degig på lördagen. Jag vill nå det stadium när kroppen har fullt med energi men samtidigt har kvar piggheten i benen… It’s a thin line

Herrejösses är en bra sammanfattning av dagens morgonlöpning. Ingen kraft, ingen ork, inget bränsle. Stolpade dessutom på lite snabbt och låg runt 5-5:10-tempo. Pallade i sju kilometer, som sedan följdes av ett par-tre kilometers promenad.

Benen verkar må helt okej till slut – det behövs lite vila bara. Nu pirrar det lustigt i mina ben, jag tror att jag känner hur vitargokolhydraterna rinner ut i musklerna

Jag sitter på en utbildning som kursledare och bloggar lite. Jag undrar var mitt fokus är Oroa er inte, de är ute på ett grupparbete.

Har ni tänkt på att det är marathon på lördag? Drygt 20 grader och sol säger prognoserna. Lite varmt, men helt okej!

Omeletten blev en vanlig sort, utan chili… Men med lök, tomat och ost. Till det en stor sallad… Jag är fortfarande mätt av omeletten… och leende… (tafatt försök till koppling till fotografens leendeuppmaning)

Jag satte på mig kläderna för att ge mig ut på en löptur vid halv sjutiden. Benen kändes pigga och det gick lätt att springa 3km uppvärmning till Hökarängen. Där hittade jag cykelvägen längs med Örbyleden som är platt och rak i 200m. Den sträckan fick duga bra.

Jag mätte först upp sträckan för att sedan sätta fart i 8 intervall… Med en minuts ståvila mellan varje. Det var kul och gick snabbt och jag var inte speciellt trött. Jag fokuserade på att köra intervallen med fint löpsteg. Det var rejäl skjuts i fötterna kändes det som. Helt olikt passet i söndags. Intervallen gick på [42, 39, 42, 41, 42, 40, 45, 43]sekunder. Det kändes rätt bra… Lite motvind på de udda intervallen och medvind på de jämna…

Det börjar således närma sig allvaret nu… Imorgon bitti, tidigt, innan lunch ska jag springa min 8km runda… Sedan är det matintag som gäller… Bon appetit!

Jävla Kiss. Övervintrade pajasar utan taktkänsla som bara suger ur stålar ur sina fans med diverse mer eller mindre bisarra prylar.

Jaha – nu har kolhydrattömningen tagit ut allt ur pöjkstackarn. Han ger sig på några oskyldiga farbröder med målarfärg i ansiktet. Oskyldiga? Ha! DE VAR JU I VÄGEN!! Jag skulle ju köra mina 10*200 (som skulle vara 8*200, men ni begär mycket att jag ska komma ihåg det efter 3 km uppvärmning. Alltför mycket…) på Stadion för att komma ordentligt i stämning. Det var ju så bra uträknat: jag håller en kurs på ett hotell i värtahamnen – och det verkade ju högst optimalt att värma upp en smula på vägen dit, springa intervallen, och sedan jogga ner upp mot hötorget för att sedan ta t-banan/snabbspårvägen hem. Men tydligen måste man bygga scen i dagar innan en konsert (på fredag). Jag har bara en fråga: får de verkligen bort den ordentligt till maran. Min oro är att man vänder in på stadion på lördag och möts av en mass jävla byggställningar i stora högar. Kiss är bajs!

Dessutom var det lite brådis för att tajma S yoga – så goda råd var inte gratis. Och i brist på sådana så sprang jag tio intervaller i Humlan, kryssandes mellan folk och fä och barnvagnar. Jag hittade en liten slinga som med ögonmått såg ut att vara cirkus 200 meter. Den visade sig vara 170-180 meter och gick nerför i en svag högersväng - runt i en sväng på cirka 273,8 grader och sedan uppför igen till startplatsen. 42-45 sekunder – och utan mjölksyra. Nerjoggen blev sedan fantastiska 500 meter, och jag hann (nästan) hem i tid. Ett lugnt och fint pass – men med lite mer smärta än vad som är optimalt. Men det går nog över… Det är i alla fall betydligt bättre än förra veckan. Lite vila efter imorgon och jag är i toppform! Och just nu känns benen alldeles utmärkt!

Imorgon blir det morgonjogg till hotellet igen – och sedan startar tokätandet Känns rätt okej att vara på ett hotell då. Jag har sneglat avundsjukt på frukostmackor och bakverk, på godisskålar och lunchbufféer. Men imorgon är det min tur! Då ska jag ta igen hela klabbet

Dessutom var jag så fiffig att jag idag bokade en massage av benen imorgon eftermiddag. En skön avslutning onekligen! På fredag sedan ska jag ut på båtlunch med projektet – och sedan piper jag iväg vid 13-snåret för de sista arrangemangen inför lördagens fest. För övrigt insåg S att jag får rasande svårt att hinna till festen. Jag har faktiskt lite dåligt samvete, men på det stora hela känns det rätt okej.

Jag saknar min mat. Men jag har kommit på att jordnötter är fett och proteiner

Kall och lynnig, känner jag mig just nu. Jag tömmer ut de sista kolhydratreserverna samtidigt som kaffedrickandet upphört. Jag har ett energiunderskott i kroppen känns det som. Jag är kall om händerna och fryser lite lätt, trots att det är varmt ute.

Underskottet och kaffebristen gör dessutom att jag känner mig lynnig. Jag irriterar mig lätt idag och har svårt att hålla en tanke längre än någon minut. Det blir varken hackat eller malet.

Så här är planen!

• Lunch idag är kycklingsallad. UTAN pasta.
• Korta lätta 8*200m-intervall ikväll med 1minuts ståvila och tillsammans med 3km uppvärmning och nertrappning…   
• Middag ikväll; en sallad med omelett
• Onsdag morgon; 8km lätt distanslöpning i maklig fart.
• Onsdag lunch; PASTA!
• osv. osv.

Jag kommer vara på rejält dåligt humör innan tömningen är slut. Men det får ni ta! Stackars Görel-älsklingen…

En fördel med tömningen är väl att jag kommer kunna gå ner ett kilo eller två på kuppen… Det kan behövas. Till nästa år hade jag tänkt att försöka tappa lite extra belastning runt midjan… Det kan vara det som fäller avgörandet, om man siktar på en tid under 3:30…

Och i energiunderkottssvackan så blir det ofta synd om mig… Jag säger som Freddie Mercury (vars mustasch lever vidare på min överläpp) I’m just a poor boy, nobody loves me!