maxochnisse.se

Ryggen är rak och helt smärtfri… men kanske liite stel i rumpa/rygg…

Igår kväll gav Görel-älsklingen och jag ut på en liten kort runda… Jag har lyckats få ner Görel-älsklingen i löparträsket tror jag…

Hon har aldrig direkt varit någon löpare… Jag satte på henne mitt pulsband… Min älskling har lägre puls än vad jag har… Vi var ute i ca 3km i lugn fart bara för att få henne att vänja sig vid tanken att springa… Ömsom gick och ömsom sprang vi… Bara det att springa längre än en km är ett rekord i sig. Det var nog 20år sen senast… Hon må vara en novis i löparspåret men släpp ner henne i en bassäng och hon simmar i åttor runt de flesta. Jag kan hänga med hennes tempo i en längd. Och hon simmar i den farten i någon km… Tyvärr ger kloret i vattnet henne rejäla bihåleinflammationer, så det blir inte så ofta… Kanske ett blivande triathlon-löfte…

När hon stretchade lite tog jag och maxade en runda i motionsspåret. Det är 820m långt runt “Hålliform-spåret”. Shit vad fort det gick… och f*n att jag inte tog med klockan… Jag hade gärna velat veta vilken fart jag höll…

Nu idag tänkte jag ta och springa en runda… Jag funderar på att ta bilen ut till Hellas och springa milspåret. Eller Ågestas 6km-spår… Hur som helst ska jag springa idag och det är jag fantastiskt lycklig över… Oh, what a joy…

Jaha – någon dag för sent så kommer nu rescensionen på backpasset i tisdags. Som vanligt lika underbart att träffa alla vänner som dyker upp på träningarna, även om ryggskottsmasse saknas

Vi värmde återigen upp i mycket makligt och bra tempo. Snittempo på 5:35 ungefär. Clarence med ledarkompisar gjorde ett ytterligt jobb igen. Sedan lite löpskolning på lite för liten yta. Och sedan samma backe som förra gången. Då snittade jag lite knappt 1:10 och tyckte att det var en bra öppning även denna gång. Öppnade med 1:09, 1:11 och höll mig långt bak i fältet. Men sedan vände Clarre så att jag hamnade i fronten istället (det var säkert med flit…). Så den tredje gick på 1:06. Och det gick rätt okej – så jag följde upp med 07-08-09-09. Sedan tog jag rygg på Clarre igen och tänkte att 1:05 vore kul. Han hade andra planer för oss… 59 sekunder. Och DET var för snabbt för mig – inte minst med tanke på att jag hade planer på att ställa in både jobb och träning på morgonen. Som det visade sig: allergisk. Tack och lov. Jag ska bli lite bättre på att peta i mig medicinen nu, för den hjälper faktiskt. Det var rätt kul, men heltokigt egentligen. Jag var fullständigt slut under nerjoggen – och tog mig knappt tillbaka. Stretchningen blev det inget av med – och när jag satt där dök Karin upp med ett äpple till mig. Gose dig! Det räddade mig så pass att jag klarade mig hem i alla fall. Dessutom messade hon mig för att kolla att jag kommit hem. Det är en riktig kompis det!

Och imorse fick jag äntligen händerna på 405:an. Jag har testat den litegrann på jobbet idag, och sprang en kort långsam, plågsam, runda på 6 km (5:40-tempo med 145 i medelpuls) bara för att få testa den. Sammanfattningsvis så långt så känns den lite mer svårjobbad än 305:an. Men snyggare! Den mäter rätt lika i både puls och sträcka – och eftersom jag vant mig med fyra fält så saknar jag ett av dem, men det är säkert en vanesak.

Har man 305:an så behöver man knappast 405:an IMHO. Har man inte någon av dem så… Ja, jag vet inte. Låt mig återkomma i frågan. 405:ans fördel är att den grejar att kombinera fotpod med GPS, om man tappar signalerna. Det har jag ännu inte provat – men fotpodden kostar ju en tusing bara den, så det blir rejält dyrare. Men jag tror att utvärderingen kommer att göras oavsett priset.

Som tidigare sagts har jag min semester uppdelad på tre tillfällen i sommar. Den första av den är nu avklarad. När vi kom till torpet hade de gjort inbott i ladan… Igen… Denna gång hade de stulit:

• En trimmer
• Bensindunkar med bensin
• Två trädgårdstomtar
• Tre eller fyra säckar med planteringsjord
• En solstol. (De provsatt den förra gången de var på besök)
• Två spadar
• En grenklippare
• Och säkert mycket mer som vi ännu inte upptäckt.

På onsdagen gav jag mig ut på en löprunda. Det blev 16km. Varmt… Det gick i 5:30-tempo. Efter en dusch klippte jag gräset. Det var två timmars hard core-gräsklippning. Det var riktigt högt gräs…

Sen skulle jag ta ner ett getingbo… Det skulle jag aldrig gjort… Det var då eländet började… och har egentligen inte slutat än… Snacka om att få dålig karma av att ta ner getngbon

Getingstick… Hängmattan brakade… Klev igenom en planka vid entrén… Sverige åkte ur EM… Ryggskott av att lyfta jordsäck…

Men ryggskottet var bra, för jag kan inte ha sönder så mycket när jag ligger till sängs… Har legat ner i princip oavbrutet sen torsdag lunch…

Var hos naprapaten idag som knäckte mig rätt… Eller mer rätt i alla fall… Ska tillbaka på onsdag. Det lär inte bli någon TShM imorgon…   

Just nu har vi en Hackspettsunge, som ramlat ur sitt bo och skadat sig, i en gammal hamsterbur i vardagsrummet… Jag vet inte vad jag ska göra… Hoppas han kvicknar till snart… Jag är livrädd för honom… Och Görel-älsklingen jobbar… Men jag har fått nya Runners World… Så några timmar är räddade i alla fall… Sweet! 

jaha, jag spammar på med ett tredje inlägg…

Det var ruskigt kul att ha fest med er! Speciellt imponerar ni avseende inbetalningen. På nio dagar har i det närmaste alla betalt. Jag har inte riktigt koll på exakt hur många vi var, eller om det täcker kostnaderna för det som konsumerades. Och jag bryr mig faktiskt inte. Om jag gått med förlust så är den så liten att det kvittar fullständigt – det betalar jag med glädje för umgänget!

För er skull – så att ni sover gott: den kompletta listan:
Nix, S, Masse, Görel, medeldist – kontant.
Resten, jag skriver det ni skrev på inbetalningen:

FEST LINN I

ANN-SOFIE

JD DRICKA

NISSE O JD

N’BATHA

FEST, ERIK

HELENAA

REBECCA M

ALLAN MONTAN

FREDRIKA X2

DAGISPAPPAN

BENET M FRU 

JOHAN ALM

HENKE KALMAR

BERGLUND

KALLEDUNCE

FRÅN KARIN
CATTI

Jaha – inte ett inlägg på en vecka, och nu två på en kvart…

Men just en kvart tog det för BRC att ta emot ordern och skicka klockan… Det är ruskigt stort! Jag ringde dem i och för sig för att kolla lagerstatus och hur det gör när vissa grejer är restade, och Andreas, som han hette, lovade att bevaka ordern så att det blev som jag ville (dvs skicka det de har hemma, och resten i ett annat paket). Jag vet ju inte att det är rätt grejer i paketet, men det är ruskigt snyggt i vilket fall!

Nu är den nog inte skickad, utan mera “skickad” – eller som posten uttrycker det: “…mottagit elektronisk förhandsinformation från avsändaren”.

Nu. NU! Jag vill ha den NU!

Det var väldigt vad tiden knatar på så här års. En vecka mellan inläggen var det länge sedan jag hade.

Det intressanta är att det faktiskt finns lite att blogga om, med tiden har inte riktigt tillåtit mig. Men nu sitter jag i soffan och studerar, för säkert 50:e gången, Molly mus… M är hemma idag efter att ha varit lite hängig i morse. Men jag undrar om inte jag mår sämre? Jag har någon typ av attack – förkylning eller allergi ska jag låta vara osagt, men pigg är jag inte. Men det var jag i helgen! Men först det som är äldst – TSM(h), eller vad det nu kan heta när man tränar i halvamaragruppen? Varannan bokstav kanske? Ta Sokom Mrton. Eller första halvan? Team Stockho. Kul var det i alla fall. Johan, Niklas N och Karin släpade med mig i 1:30-gruppen, och jag åtar mig jobber som släpankare för dem som vill! För det gå lite snabbt för min del, just nu – men det kanske är bra? Clarence dök upp som ledare – och de gjorde ett kanonjobb med en stor grupp. Först en uppvärmning i ytterst makligt tempo. Sedan en snabb ändring av backe när de insåg att det inte skulle funka med Maskinbacken (trots att gruppen splittades i tre) - sedan en uppdelning av gruppen i ytterligare två delar och lagom tuff coachning. Hatten av! Nedjogg i ytterligare lugnt tempo efter det krönte det hela till en ytterst smakfull anrättning.

Jag har också börjat med en ny grej. Jag tror att det heter cykkla? Jag har i alla fall fortsatt med det till och  från jobbet – och nercyklingen efter TSM(h)-passet var otroligt skön, och inte alls så jobbig som jag först trodde.

Sedan har jobb och midsommarplanering/-exekvering tagit rätt mycket tid. Men jag har i alla fall fått till en torsdagslunchrunda, en midsommardagstempolöpning och en söndagslättjogg. Man kan sammanfatta dem med att det fortfarande känns i kroppen att jag inte är i full form, att benhinnorna fortfarande vållar vissa besvär, att jag återigen grejar att hitta ett bra flyt i kilometertider en bit under femtempo, och att jag har rasande svårt att springa riktigt långsamt (under 140 i puls). Men alla passen var sköna – på sina egna sätt. Jag håller det just nu rätt kort – i rehabsyfte – och nöjde mig med 6-9,5-6,5 km. 9,5:ans tempo avslutades med bra fart – sista 1,5 i strax över fyratempo. Det var riktigt skönt att trycka på igen.

Jag har dessutom – håll i er nu – gjort styrkeliknande träningsövningar! Flera gånger! (Nej – inte flera reps, lustigkurrar – utan på olika dagar…) Och dessutom: stretchat!! När fan blir gammal…

Idag tröttnade jag dessutom på min amerikanska leverantör av 405:an och bytte till en svensk. Inte minst eftersom klockan verkar ha vissa kvalitetsproblem i vissa enheter. Därför vill jag ha bättre möjligheter till reklamation och reparation, vilket man ju strular till genom att köpa utomlands (även om det säkert funkar om man jobbar lite för det). Förhoppningsvis kommer den innan veckans slut! Klarrt och betarrt är det i alla fall.

Nu ska jag ta fram gummibandet och köra lite benhinneträning. Tjipp!

Jaha – det räckte att Allan fick diagnosen stressfraktur för att jag snabbt skulle självdiagnostisera detsamma för mig. Att man alltid måste hitta det värsta…

Men jag har ju ont – utan att naprapaten hittar något egentligen. Och det är ju i en punkt. Och det känns ju som en liten “bulle” där det gör ont.

Allan – ge mig numret till läkaren! NU! (Även om jag inte vill ha samma dom – jag vill utesluta det istället…)

bob hund skrev (nästan) den sången för några år sedan. Och den låter ungefär så här: http://www.youtube.com/watch?v=d94b7iYGq_M

Ja, det har varit utan inlägg hela helgen. Både på bloggen och i skorna. Två pass utan sulorna, och dessvärre känns benhinnan bättre… En riktig rookie-miss i så fall. Nu ska jag se till att bli av med besvären, för att sedan se om jag kan vänja in dem långsamt istället. Men ett tips till allas vår Allan: plocka ur dem ett tag…

Båda passen var riktigt, riktigt förvirrade. Båda gångerna fick jag gå över till GPS-mode och hitta-hem funktionen. Söndagspasset avslutades rakt igenom obanad terräng och blåbärssnår. Det läskiga var att jag tyckte det var roligt. Men det bygger på att jag inte behöver ha färgglada kläder och leta efter orange/vita skärmar…

Lördagen avnjöts i trakterna av Skärholmen. Först bio med L och en kompis och sedan barnkalas, som sagt. Jag letade mig runt och lyckades hitta skogen och hitta vilse, för att sedan hitta rätt igen. Men mitt 6 km långa pass blev 8,5 km… Lite lättare ben – men fortfarande ont på en del ställen. För att ni ska fatta hur lätt jag kommer fel så kan jag kanske tillägga att jag körde fel på perkeringen vid Heron city…

Söndagen sedan var ju dagen för överraskningen. Som den detektiv jag är lyckades jag avslöja planerna, och jag visste således att det var Hasseludden som väntade. Och som bonusaktivitet provade vi floating, både S och jag. Och när hon låg i tanken så dök det upp en entimmeslucka som jag inte visste riktigt hur jag skulle disponera. Men av en REN slump hade jag med mig löparkläderna! Vicken röta Och det passet slutade som sagt i blåbärsriset, med 12 minuter till godo när jag väl såg betongbunkern igen efter 7,5 km.

Jag kan rekommendera floating som återhämtning efter löpning. Jag var som ny igen efter 45 minuter. Men det kan bli lite, lite dyrt att pröjsa 660 spänn efter VARJE löppass… Det är värt det för att pröva, men jag betalar knappast det igen. 200-300 kr kan det kanske vara värt däremot.

Sedan körde jag lite utfallssteg, tåhäv, stretchning och knäböj till min hustrus förtjusning…
Efter detta formidabla träningspass var det ju inte fel att sjunka ner och läsa lite “idrottarens återhämtningsbok”. En oerhört bra bok, kapitlen om sömn och allmän återhämtning borde alla läsa, idrottare eller ej! Jag rekommenderar den varmt.

Min slutsats av boken är i alla fall att jag tränat för mycket, och måste börja träna mer för att kunna träna mer… Dvs – crosstraining, styrka och stretch kommer att göra att jag kan öka löpmängden, eftersom jag kommer att vara mindre skadad och mindre övertränad om jag kör återhämtningspass. Och således har jag börjar cykla till och från jobbet  – men med strikta pulskrav på max 65% av max.

Idag hade jag en hård kamp på Norr Mälarstrand. Vi tampades sida vid sida länge och väl, men till slut vek hon in framför – och jag höll på att cykla på rullatorn… Tänk er att vurpa i 5,8 km/h. Det blir en vådlig smäll det! Jag hade ju kunnat knäcka näsan mot hennes gipsade ben. Satans 102-åring till att vara kvick i steget.

Nej, det gick inte särskilt fort…

Vadå julkalender? Det är ju mitt i början av sommaren?
Jo – men i min kalender handlar det just nu om julkalender. Inte så att det är 24/12 – mera att man får leta efter luckorna.

Just nu sitter jag i en lucka – på bio med L och en kompis. Horton ska strax börja. Bra bloggtillfälle
Sedan ska jag till en ny lucka – barnkalas på något lekland. Se där – ett joggpass!

Intressant att jag återigen varit sjuk utan att fatta att det är allergi. Lite spray och ett par piller och allt är grejt!
Vi får se hur det blir. Benen är halvpigga i alla fall.

Jag kommer inte att springa imorgon – jag ska på hustruplanerad överraskning. Har inte en aning, men jag kanske får en halvtimme till löpning. Hon verkar känna mig…

Tisdag är hon på kurs, men med lite tur hinner jag in till löpningen!

Som sagt – livet som en julkalender utan slut.

Är det inte fotboll, nu för tiden, så är det fotboll. Alltid denna fotboll… Igår, var det vårsäsongens sista fotbollsträning för Adrian-9. Det återstår en träning för laget, men eftersom vi har semester nästa vecka så är vi inte med.

Görel-älsklingen bakade sin jordgubbstårta till killarna och vi vuxna fick kaffe till tårtan. När vi kom hem så var det ännu mer fotboll. Österrike mot Polen… Jag somnade någon gång under andra halvlek.

Eftersom fotbollen tar så mycket tid så får träningen ofta stå tillbaka. Och jag får inte ett dugg ångest av det. Men snart ska jag ge mig ut igen. Skönt!

Idag jobbar jag sista dagen innan semestern. Den första semestern. Jag har tre semestrar i sommar… Sånt blir livet när man har barn på deltid. Vi åker till torpet någon gång under helgen (läs söndagen, eller eventuellt måndag). Ikväll ska jag ta den traditionsenliga semesterwhiskyn… Na zdrowie! (polsk avslutning, känn på den!)