maxochnisse.se

Ha! Så går det när man lämnar de svaga bakom sig och förlustar sig utan att bry sig om en stackars skadad broder. Då blir det elaka inlägg och komprometterande bilder!

Min svaga sida tillät inte ytterligare pass idag. Jag sitter istället med värmekudde och obskyra smärtstillande plåster applicerade både här och där. För intervallerna tog närmast kål på mig. Dels för att skadorna hämmar löpningen, men också för att jag startade alldeles för hårt. Och det gjorde ju inte redan skadade muskler gladare…

Så nu är de andra ute och myser på pass nummer 2,5 idag. Det halva passet var en liten snutt med skridskoåkning på rätt knackig is. Rätt mycket dubbelis – och jag lyckades dessutom gå igenom i en gammal spricka. Inte mer än att det gick upp till halva underbenet innan nästa lager tog emot (vi hade identifierat att det såg ut så) så det låter allvarligare än det är. Det var lite för att kolla vad isen håller för utan att riskera något. Ett slag med piken räcker uppenbarligen inte.

Men ibland säger en bild mer än tusen ord (även om jag bara är uppe i 180 så långt). Så håll till godo! Jag straffar de andra med att lägga in en bild där de ser ut som pajasar. Ha! Och några där de inte gör det…