maxochnisse.se

Masse: Den trettonde veckan i det nionde året innehöll både vila och träning. Vilan kom eftersom det var “tävlingshelg” men det var egentligen lika mycket på grund av att det var riktigt pissigt väder. 

Lördag: 31,1km @ 5:45min/km. Vällingby marathon
Söndag: 4km @ 7:30min/km. Intervaller 5*800m med 200m gåvila 

Veckan som kommer är upplagd för lite fler pass. Det kommer att kryddas med cykling till och från jobbet när tillfälle ges.

Nix: Jamen, såklart! Varför skulle lilla jag få vara frisk…

Tisdag: 9,5km @ 5:30min/km. Långbacke – fem iterationer i femtempo

Jag fick till knappt tre timmar och runt 50 km på cykeln också…

En kompakt tystnad bryter det öronbedövande larmet. Inte ett inlägg på flera dagar från mina tangenter. Men det är inte så mycket att rapportera heller. Samma förkylning som innan. Samma förkylning som jag redan i torsdags varnade för att den skulle hålla mig borta från Premiärmilen. Vilket den ju mycket riktigt gjorde.

Numera är jag även utan röst – det blir lätt så när man går på hockey. Jag tror att pysselprinsessan L (vi hade en hemgjord flagga och ett hemritat plakat) har lärt sig en massa nya ord idag (officiellt var det naturligtvis inte pappa som skrek dem över hela Isstadion…):

domar*****
bondläppar
vedhuggare
crosschecking

Pappa har lärt sig att det, tydligen, går ner en påse bilar, en halvliter mer och en halv chokladkaka i magen på en sjuåring. Men till skillnad mot fotbollen vi provade för ett par år sedan så tyckte hon att det här var kul! Trots att det där skånska laget gjorde sitt bästa för att inte spela hockey… Men de sparade lite slantar på att inte slita på tejpen runt klubbladet – eftersom de alltid hade klubban i nacken eller under armen på en motspelare och aldrig i isen. Rätt lag vann

Förkylningen går för övrigt mot sitt slut – men jag tror att det kan bli lite svårt att prata imorgon. Tur i oturen att jag har just förkylningen att skylla på;)

Det är skönt med sommartid men det tar en timme av ens liv på våren. Men söndagsmorgonen spenderades i alla fall i sängen och det var liksom inte så att den timmen märktes. 

Jag och Görel-älsklingen gav oss ut på ett löppass. Intervaller för Görel-älsklingen och återhämtning för mig. Passande nog var de i samma fart och sträcka. Vi tog tunnelbanan bort mot Sockenplan och sprang hem igen. Det blev 4km löpning (4*800m med 200m gåvila) totalt i 32 minuter. 

Efter passet åkte vi till Älvsjömässan och var på Trädgårdsmässan med syster-Agneta. Riktigt trevligt. 

Kvällen fortsatte med att Görel-älsklingen planterade sina blommor och jag monterade stänkskärmar på cykeln. Och imorse tog jag cykeln in till jobbet. Det blir bra alternativträning med 10,63km cykling i en maklig 3:28-fart två gånger om dagen.

För nu är det två månader kvar till Stockholm marathon och det är dags att börja fokusera på alla delar av träningen. Inte bara löpträningen utan även vardagsträningen. Det är sundare kosthållning och bättre träningsdisciplin som gäller nu. Träningen gå nu in i en andra fas. Det är mycket mer kvalité på schemat nu. Generellt kan man säga att det är kvalité tisdag, lördag. Ett lättdistanspass torsdag och ett långpass på söndagen i två månader framöver i pulsering om treveckorns cykler. I call that a good plan.

Jag gjorde en Kanakuri i lördags. Japanen som tyckte att en fikastund med hallonsaft var trevligare än att springa marathon, i OS 1912. Efter tre varv i Vällingby var jag kall, blöt, trött, hungrig och dessutom hade jag en puls på över 170 när jag “sprang” i 6:20-fart. Inte en av mina bättre dagar. Så jag fann det för gott att kliva av och åka hem med Görel-älsklingen och krypa ner under duntäcket igen.

Men jag är fortfarande riktigt nöjd med mitt pass. 31km i 5:45-fart i snitt. Men det gick långsamt mot slutet. 

Banan var inte riktigt såå tråkig som ryktet gör gällande. Det var vädret som var tråkigt. Fy attan vad kallt och kyligt. Det är inte mitt favvoväder kan man lugnt säga.

En fördel med att hoppa av var också att återhämtningen blir desto kortare och påverkar kommande träning mindre. 

Själva passet (loppet)

Åkte ganska tidigt ut till Vällingby och hämtade ut nummer lappen och gjorde mig i ordning. Hälsade på klubbkompisarna Daniel och Pernilla. Starten gick och det finns bildbevis på marathon.se att jag var där! Tittandes över barcelonaspelarens högra axel. Killen längst till höger var så vitt jag förstår bloggaren Anders Eriksson. Men det förstod jag inte då.

Han gratulerar förövrigt Mats Karlsson till ett snuggt PB. Men det finns fler Mats Karlsson.

Två varv gick hyfsat och jag kunde hålla bra fart. Låg mellan 5:20 och 5:30 och kände mig pigg. Efter den andra varvningen kom jag ikapp Peter från Team Fakta som också började bli trött. Vi sprang och hade trevligt ett varv ungefär innan jag tog beslutet att kliva av för gott. Tack för draghjälpen Peter!

Vad varje varvning stod TSM-Arne och hejade vilket gav mycket kraft. Det är verkligen energigivande med hejarklack. Tack Arne!

När jag klev av så gick jag snabbt och bytta om till torra kläder och i samma veva dök Görel-älsklingen upp och skulle heja på sista biten men tyvärr hade jag redan brutit… Men vi åkte istället hem och hade en trevlig lördag istället. Tack för stödet älskling!

Testresultat:

Pris: 250:- är rätt billigt om man jämför. Betyg: 15
Funktionalitet: Bra arrangemang. Men man kan förbättra en hel del. Betyg: 15
Estetik: Inte så mycket natursköna sträckor. Mycket betong och villavägar. Betyg: 12  

Totalbetyg MoN-I: 14,4

Ojojoj, en alldeles vanlig och ordinär lördagsmorgon… Halvfint väder! Vad ska man ta sig för idag, månne? Shopping? En tupplur? En slödag? Nej, vi tar och springer en lite sväng!

Men vart ska jag springa då? Den vanliga rundan känns lite uttjatad… Hmmm ska man kanske åka in till stan? Nej, jag vet! Jag tar mig ut till västerort och springer en sväng! Ja!

Hur långt ska jag springa då? En mil? Två mil? Hmmm, fyrakommatvå mil kanske? Ja! Det bli bra!

Oj, och här står en väska som är packad… Den tar jag med mig! Sayonara!

Jä*la snöovädershelvete… Ett av de snällare harangerna som yttrats de senaste timmarna. Det blir inte bättre av att en kvittrande glad Nix ringer och erbjuder mig att låna hans Ice-bugs (skor med dubbar).

Enligt SMHI och yr.no så slutar det snöa kl 22. Då får vi hoppas på att det blir lite regn så att det töar bort tills imorgon.

Men jag skiter i vilket, för jag ska springa imorgon i vilket fall som helst… Om det blir alla fyra varv återstår att se. För springa långt ska jag ändå göra. Basta!

Nix har alltid sagt att han har nerver av maräng. De klarar ingen som helst påfrestning… Lite kul, faktiskt… Fast, det gäller att hålla sig frisk.

Jag börjar bli lite nervös inför morgondagens långpass, som vissa envisas med att kalla Vällingby marathon. Jag har gjort mitt bästa för att baissa (uttalas bäsa, från franskans baisse, som betyder sänka) ner mina egna förväntningar genom att helt enkelt ta bort tävlingsmomentet. Och att dessutom utropa vädret som den stora utmaningen. 

Nu verkar det i och för sig inte bli någon isgata. Men det kan tänka sig att det blir regn. Det är inte heller så kul, men det fungerar… Det gäller bara att se till så att jag har torra kläder som man snabbt kan hoppa i, efter “passet”. Det ska jag ha i alla fall. Men kanske strumpor och skor får packas ner. 

Min krigsplan är att gå ut i 5:40-fart under första halvan och sedan försöka sänka till 5:30 sista halvan. Det har varit mitt mål länge. Minnesgoda läsare kommer ihåg rubankresonemanget från min gamla blogg.  Att få den erfarenheten att kunna gå ut långsamt och hålla mot slutet är guld värd. Det är det som är huvudfokus imorgon. Om jag håller en snittfart på 5:35min/km så slutar man på 3:55 ungefär och det är banne mig inte kattskit för ett långpass. Men även om det blir 3:55, eller 4:30, så spelar det ingen roll. Jag har mitt fokus längre bort i horisonten och det är där siktet finns. Och till horisonten är det 80mil, fågelvägen. Eller 5månader och 24dagar om man så vill. Auf wiedersehen!

Elegi – en klagosång.

Men frågan är om jag egentligen är så missnöjd över att det snarare är streptokocker än allergichocker som skapar killet och sticket? Förkylningar går över – allergi (eller överkänslighet) gör det inte…

Men det är inte sådär kalaskul att inte kunna träna. Igen. Och premiärmilen hänger ju rätt löst, även om jag inte strukit den helt och hållet ännu. Men fortsätter det här kommer jag att vara ett lättslaget byte den 30 maj. Tärningarna haglar runt huvudet när tidigare förlorare vädrar morgonluft. Och jag kan inte ens ducka, för jag måste få träna i hyggligt lugn och ro snart. För annars kommer hela PRO att passera mig på upploppet.

Men jag ska lyssna på det gamla gardet och “…inte bara artigt lyssna på kroppen och sen dissa den, utan
kanske vila ordentligt…” för att likt fågel Fenix resa mig ur askan och återkomma på gyllene vingar!

Men nu: förmiddags-tv!

Nu kan man tro att det här inlägget ska handla om grabbar och pinnar. Men det ska det inte. Det ska istället handla om tävlingar – och vad som händer när jag ska springa dem.

Då blir min hals som Lotta på Bråkmakargatans tröja: den killar och sticks. Jag tror i min enfald att det, tillsammans med den brutala trötthet jag känner, beror på allergiproblem och har således köpt och börjat käka allergimedicin igen. Men det kan ju också vara en förkylning, och då slipper ni mig på söndag. Skönt för er i så fall – för jag hade säkerligen mest varit ivägen

Det kommer att bli tufft att få till dagens tänkta snabbhetsträningspass, med tanke på de jobbaktiviteter som ligger som en våt filt över dagen och halva kvällen. Frågan är om jag kan ta det imorgon, eller om det är för nära tävlingen då? Jag bryr mig ju inte speciellt allvarligt om resultatet på söndag, men det är trist att (försöka) springa fort på trötta ben…

Jag baissar för övrigt inte – jag framställer bara fakta.

We’re game! I’m on! Det är marathonlöpning på lördag! FY FAAAAAN VA KUL!!!

SMHI säger att det ska blir fint väder!!! 5grader varmt och i princip vindstilla! Kanonväder!

Igår så köpte jag nya löparhandskar på Curt Ohlsson. 10kr styck! De är skitbra! Jag köpte energigel på Intersport. Jag köpte compeed på Apoteket.

Löparkläderna är framlagda! Skorna är nysnörade! Väskan är packad! Nu återstår bara att springa! Bara! Det blir troligen mars månads höjdpunkt, rent träningsmässigt. En månad som hittills har varit rent usel träningsmässigt. Jobb, väder och lathet har satt käppar i hjulet ett antal gånger. Men nu släpper vintern sitt grepp och det börjar rulla på! 

På startlinjen står en snabb kille… Och lite längre bak står jag! Jag som inte ska tävla. Jag är där för träningen. Honestly!