maxochnisse.se

Idag är det 30 dagar kvar till Stockholm marathon och teamet bakom maxochnisse.se lanserar “The Unofficial Maxochnisse Count Down”. Varje dag kommer ett litet råd att ges och diskuteras. Råden kommer i stort sett på den dag då det börjar bli aktuellt att börja tänka på rådet… Smart va?

Idag är det alltså 30 dar kvar till loppet. Det är nu som man bör ha klart för sig hur man kommer att springa loppet. Det finns istort sett två alternativ för en löpare. Spring loppet i högt tempo eller håll den fart som du kan hålla i oändligheten. Fattar ni rubriken nu? Tempo eller Domus? Sen att man kanske inte håller den strategi som man borde hålla är en annan sak. Då är man antingen hybrislöpare eller turistlöpare… 

Tempo: För en löpare som sprungit några marathonlopp så börjar utmaningen bli att springa snabbare än ett visst tidsmål och då finns alltid risken att man fokuserar på ett tempo som kan hålla hela vägen men det kan också braka rakt in i väggen. 

Domus: För löpare som gör sin första, eller andra mara bör ha som mål att ta sig just dit. Till mål, alltså. Då är det en bra idé att välja att springa så långsamt att man är säker på att man klarar av att springa alla 42km. Känslan ska vara att man kan springa oändligt länge. 

Hybris: Den tredje gruppen löpare, kallade Hybrislöpare. De som aldrig lär sig. De som tror att de fortfarande har kapacitet att springa milen under 40minuter, för att de gjorde det för några år sedan. De som leder maran på Valhallavägen men bryter på gärdet och kommer med riktigt många ursäkter om ditt och datt som gick fel. Det är aldrig så att de överestimerat sin egen kapacitet… (Läs min halvtvillingbror Nisse)

Turist: Den fjärde och sista gruppen, där Masse ingår iår, är de personer som sprungit några marathonlopp, men tar just detta lopp som ett träningspass i mängden inför ett mål längre bort i horisonten. Dessa personer tar loppet som en härlig familjefest och tar det ofta soft och struntar blankt i tider.

Vilken grupp tillhör ni? Har ni bestämt er hur ni ska göra i Stockholm? Det kanske är dags att bestämma er för hur ni ska göra. Det är ju bara 30 dagar kvar…

Jag åkte ju som bekant hem från jobbet i tisdags mitt på dagen. Så in i norden förkyld/allergisk. Jag är inte helt säker på vad det var som orsakade det. Men skitsamma, sjuk var jag!

Jag har i princip sovit ända sen jag kom hem och det har gjort underverk för bihålorna. Nu är kl 04:31 och jag är helt otroligt vaken och pigg. Jag kan inte sova mer. Någonsin, känns det som. Visst finns det lite slem kvar i bihålorna men det är inget som stör. Och kan med gott samvete säga att jag är frisk nu, så det så, tra-la-la!

Idag är det Valborgsmässoafton. Min kära mor fyller år idag. Och Kungen… Men det är för min mammas skull som flaggorna är hissade, barasåattnivet. 

Jag ska nog ta en liten kortare löprunda ikväll. En kort och lätt, för att känna på hur kroppen känns. Men vi får se! Det kan bli värre under dagen. But I certainly hope not.

Hade Astrid Lindgren konstigt luktsinne?
Minns jag fel?
Eller har P missuppfattat något när han sjunger:

“och blommorna är vackra, och hönan luktar gott”

Eller kanske Kjell Forell? Det är i alla fall en liten svensk-engelsk ordlek. Jag avslutar inte sällan med ett citat av Relling ur Ibsens Vildanden. Masse avslutar inte sällan på engelska. Fan trot på engelska blir ju glasklart von Trout.

Men vadå von Trout? Jo, det verkar lite, lite som att det här proteinandet ger oväntade effekter. Imorse vaknade jag utan större smärtkänningar i benet. I eftermiddags sprang jag 15 km hem från jobbet utan större känningar. Benen var förvisso trötta som tusan, men det är ju snarare kopplat till en rätt rejäl mängdökning än till skador. Tänk om jag kan springa och äta mig hel! Tänk!

von Trout
Kjell Forell

5:15-tempo, lite för hög puls (153). Men det kan ju kvitta ett enstaka pass.

Jag kan inte riktigt bestämma mig…

Är jag sjuk eller är jag allergisk?

Efter den lilla cykelutflykten i helgen fick jag lite ont i halsen och snuva. Det kan ha varit en massiv reaktion på en massiv exponering av pollen. För jag tror att alla träd och buskar slog ut i helgen. Och där var jag och cyklade, långt. 

Det kan ha varit den fysiska insatsen som bidragit till att jag dragit på mig en förkylning. 

Det bästa är att det halsonda är borta. Återstår gör bara snuvan. Och den hålls i schack med sprej… Men jag känner att det ännu inte riktigt är dags att ge sig ut på en löptur. Inte idag i alla fall. Vi får se hur det känns imorgon kväll. Jag håller tummarna att det känns bra… 

I kroppen känns det ovanligt bra, faktiskt. Inga känningar av cykelturen. Förutom en öm rumpa så känns det kanon överallt. Benen är kanonpigga och är helt klart redo att springa igen. Isn’t that wonderful?

Proteiner är grejen, hörrni. Pigga ben trots mycket träning – och trots en del smärta under fredagspasset så gav jag mig iväg på den slinga på jobbet som mäter lite drygt 12,5 kilometer. Förberedelserna antydde dock andra planer, eftersom jag hade en sportdrycksflaska i handen och en vid vägkanten.

Och det flöt på bra. Inga större känningar, ett rätt lätt steg och en skön dag. Så jag nådde varvningen utan att fundera så mycket, och blev naturligtvis sugen på ett varv till. Efter att ha lovat att ta hand om all disk, packning, och annat arbete hemma (det är ett elände att S insett förhandlingsmöjligheterna med en man i tights) så gav jag mig iväg igen. Det fortsatte som tidigare, ett kontrollerat, lätt men rätt långsamt steg. I 19 km.

Sedan låg jag i diket!

Inte så att jag trillat det, men helt plötsligt gav höftböjare och glutte upp så till den milda grad att panikstretch var det enda möjliga. Och det gjorde oooont i benet. Men det gick liksom inte att vika ner sig, eftersom det fanns en tid att passa – så det var bara att streta vidare. Dock inte med samma lätta steg denna gång…

Jag tog mig hem på något ganska oklar sätt, och stöp hemma – helt tömd på kolhydrater för säkerhets skull. Lite påfyllnad av kolhydrat-, protein- och diklofenaklagren så gick det att i alla fall hjälpligt få igång kroppen. Men helt bekvämt var det inte…

Men, såhär dagen efter 25,5 km i 5:29-tempo med 149 i snittpuls är det ändå rätt okej. Bättre än jag trodde, definitivt bättre än jag förtjänar. Jag tackar proteinerna!

Nix:  Ha! Jag lägger mig ovanför Masse den här gången. En intressant vecka. Först bra pass, sedan lite skadekänningar – men med fortsatt löpning. Inga pollenkänningar dock?! Grymt skönt att slippa. Intressantast var vetskapen om proteinbehovet. För mig ligger det omkring 130 g per dag – och det är inte gjort i en handvändning. Men med en burk Kesella mixad med blåbär och lite proteintillskott så närmar man sig. Gott är det också.

Och jäklars vilka långa pass det blev!

Tisdag: 14,6km @ 5:10min/km med 145spm i snittpuls. Lunchlöpning med Masse runt Kungsholmen
Onsdag: 25,4km @ 5:10min/km, 149spm, Långpass
Fredag: 12,9km @ 5:24min/km, 149spm, Lunchlöpning med Masse på Djurgården
Söndag: 25,5km @ 5:29min/km, 149spm, Långpass

Totalt 78,4 km löpning. Dessutom 68 km cykel under fyra timmars jobbtransport. 11 timmars träning, och då räknar jag inte ens rehabstyrkan…

Masse: Våren har äntligen gjort sitt definitiva genombrott och det har varit helt underbara förutsättningar för träning. Om man tar bort pollenexplosionerna som lämnar sina spår i näsa och svalg. Det skulle man kunna vara utan.

Veckan har även denna vecka varit mängdbaserat. Det har gått ganska bra förutom lite smärta under foten i mitten av veckan. Då var det perfekt att avsluta veckan med en cykelutflykt. 

Tisdag: 14,64km @ 5:10min/km med 158spm i snittpuls. Lunchlöpning med Niklas runt Kungsholmen
Onsdag: 10,32km @ 5:19min/km, 156spm, In till jobbet
Onsdag: 13,95km @ 5:14min/km, 154spm, Hem från jobbet.
Fredag: 12,85km @ 5:24min/km, 159spm, Lunchlöpning med Niklas på Djurgården
Lördag: 106,93km @ 3:04min/km, Cykling till Nyköping
Söndag: 105,85km @ 2:37min/km, Cykling hem från Nyköping.

Totalt: 51,73km, löpning och 212,8km, cykling

Nästa vecka blir lite lugnare med cyklingen. Vi får se när jag kommer igång med löpningen. Men det bör inte ta så många dagar förrän benen är i form igen efter helgen utflykt. Om man ska försäka sig på att översätta cyklingen till löpning, så blir det ca 70km löpning i helgen, efter omräkningsfaktorn 0,3. Det känns i benen som om det kan stämma.

Om resan ner till Nyköping var jobbig och stretig så var resan hem betydligt mer angenäm. Det var medvind hela tiden och passet blev nästan en timme snabbare. Jag var alltså hemma på 4:36. Snittfarten blev 2:37min/km och en snittpuls på 129spm.

Nu ikväll värker det i nacken och knän. För att inte tala om rumpan. Men det kunde vara mycket värre. Imorgon är jag tillbaka i matchen igen.

Syftet med träningspassen är inte bara att göra en galen grej, utan även att få en bra mitokondrietillväxt i benen. Alltid ger det något extra den där sista milen på maran. Passet var egentligen istället för några riktigt långa löppass. Men det är alltid kul att göra något nytt.

Nu ska jag sova snart. Det är jag värd. Det är min kropp värd. Because it is tired

Jag är inte känd för att ta en sak i taget…

Nu har jag startat ett nytt liv som proteinjunkie. Jag var nämligen hos Britt på Montana nack- och ryggklinik för en kostrådgivning. Jag återkommer med lite värden och grejer – men på det stora hela så har jag en del kroppsfett (20,5%) och äter ungefär hälften av det protein som jag behöver.

Så nu proteinmaxas det – jäklar i det. Är det inte kött, så är det keso/kesella/bönor, ja gud vet vad som åker ner under både tre, fyra och fem måltider om dagen. Jag har också, i testsyfte, köpt på mig en laddning med Herbalifegrejer, men är fortfarande lite störd av det lätt sektliknande angångssättet (inte så mycket Britt som när man googlar på det, hon hade en anständig inställning till det). Eventuellt återkommer en noggrann granskning av produkten utifrån ett “hemlige kocken”-perspektiv, för jag fattar inte hur Xantangummi, Nikotinamid eller Pteroylmonoglutaminsyra gör mig till en bättre löpare.

Jag fattar fortfarande inte heller varför det skulle vara så oerhört mycket bättre än Gainomax (vi hade den diskussionen) som innehåller 20 g protein, jämfört med 17,5 g i Herbalife blandat med mellanmjölk. Det är för all del mer kollisar i Gainon – men om det nu är proteinet jag jagar så?! Men jag kommer att återkomma i frågan, för att råda lite klarhet i djungeln.

Men att jag behöver mer protein står fullständigt klart! Jag drog på mig en gammal krigsskada igen (dvs lätt överansträngda muskler, som tvingat mig till vila ett par dagar) men det känns som att jag återhämtar mig mycket snabbare nu. Musklerna får möjlighet att lagas – för första gången…

Det kanske blir ett pass idag, och det trodde jag inte igår när jag stretade runt på Kolmården med tre barn och en morfar.

Det finns saker som man gör lätt. Och det finns saker som man får kämpa för. Att cykla 10,7mil är inte något man gör bara för att det är roligt. Om man är normal, vill säga! Och det är extra jobbigt att cykla den sträckan när det är motvind. Det gick inte speciellt fort bitvis. Värst var det mellan Järna och Vagnhärad. Det var inte bara motvind, utan konstant uppförsbacke.

I Vagnhärad tog jag en paus och åt en korv vid Preemmacken och efter det så fick jag lite mer energi men det var snabbt förbrukat. De sista milen innan Nyköping började det bli jobbigt.

Totalt tog det ca 5:50 effektiv tid. Med en snittpuls på ca 130.

Jag har nu duschat, ätit en god middag. Nu väntar kaffe och kaka framför hockeymatchen. Det är tydligen VM. Det känns bara sådär intressant. En gäspning och det kanske blir tidig säng istället. Imorgon ska jag cykla hem. I say goodnight!