maxochnisse.se

Detta inlägg publicerades nyss som en kommentar i Max inlägg om kolhydratladdning. Masse, tyckte att det var så bra skrivet att han helt sonika kopierade Johans text och publicerar det som ett gästinlägg…

Jag var tidigare en djupt troende kolhydratladdare som köpte mina 7 påsar Carboloader: 2 påsar/dag tre dagar innan och den sista påsen på tävlingsdagen. Det har jag slutat med. Enligt vår vän på 400dagar som körde “Saltin-metoden” med en total urtömning och sedan laddning i 2-3 dagar kunde kroppen “överlagra” glykogenet med i storleksordningen 20%. Det låter ju bra. Men om kroppen bara kan lagra glykogen motsvarande 1,5-2 timmars arbete, bidrar inte de extra 20% så mycket för de allra flesta som springer ett marathon.

Ju längre ett lopp är desto ointressantare är det med kolhydratladdning. En överkonsumtion av kolhydrater i flera dagar gör att kroppen binder vätska. Ett gram glykogen binder ung 2,7 g vätska. Även om det är varmt på maran och det kan tyckas vara bra att ha mycket vätska i kroppen, borde vätskestationerna och/alt egen vätska vara fullt tillräckligt.

Risken med för mycket kolhydratuppladdning kan istället bli att kroppen känns tung, däst och ge stelhet i musklerna. För de allra flesta räcker det att äta relativt normalt innan loppet, ta lite extra kolhydrater i form av en carboloader eller ät en pastarätt.

Det allra, allra viktigaste är som Max säger att tillföra kolhydrater under loppet i en eller annan form. Intuitivt tycker jag det låter lite märkligt att man skulle kunna sätta i sig alla geler eller vad det nu är man har, på startlinjen och att det skulle ge samma effekt som att sprida ut det under loppet. Att successivt fylla på lagren låter mer rimligt, i alla fall kommer jag att göra så.