maxochnisse.se

I brist på Sol så blev det Corona. Till hamburgermiddagen vi grillade idag.

I övrigt råder det just nu ingen större brist på sol. Och med den typen av dagar så blir träningsönskan övermäktig. Trots pass igår. Trots benen. Trots öl till middag. Jag var helt enkelt tvungen att ge mig iväg!

Och benen börjar bli bättre. Och jag vill ju springa-springa-springa!!! Då blir det lätt lite knasigt Efter att ha startat mitt “jag tar det lugnt och skippar att göra bort mig”-pass i 4:40 i två kilometer insåg jag det orimliga och stannade. *burp* (en ölrap).

Jag kan springa 4:40-fart igen! Men jag bör nog låta bli. Resterande passet höll mer moderata 5:35 och innehöll ett stopp för håll och till slut lite, lite känningar i benen. Så jag stannade efter 6 km och gick resterande 500 metrarna hem.

Hurra! Typ. För HELT hundra var det ju inte. Men det var i alla fall inte askass! 5:17-tempo. 152 i snittpuls.

Jag har för övrigt en plan för hur hustrun ska tycka att det är en kanonidé att jag skaffar en racer för sisådär 12-15 tkr! Förutom att tjata ihjäl henne så ska hon få ärva halva min pendlingshoj – eftersom den är bättre än hennes gamla mtb och för att hennes orimligt snordyra elhoj inte går att frakta med på semestern.

Visst tror ni på den idén. Visst?! Visst? Snälla?!

Johan: Varmt som i en bakugn,  men jag ska inte klaga, hellre det än 11 grader och regn. Desto större anledning att ta till favoritpasset; sena sommarkvällar runt solnedgången. Svalt, tyst, tomt, stilla.

Måndag: 12km med tempoökning mellan 5-7 och 8-9 km @ tröskelpuls. 4:43-tempo
Tisdag:Återhämtningsjogg 8,5 km
Onsdag:  Simning (A2-tempo) huvudserie 4*400m start 7:30 + 6*50m start 1:00
Onsdag: Löpning till jobbet efter simning @ tröskelpuls 9km i 4:32 tempo.
Torsdag: Cykel 90 min, 3*18 min @ tröskelpuls
Lördag: Långpass 34 km 5:16-tempo (negativ split 5:21/5:11)
Söndag: Cykel 120 min i A2-tempo
Totalt ca 10 timmar sport.

NiklasN: Samma bakugn som Johan, men kryddad med förkylning blev det inte mer än
Cykelpendling: Alla dagar, punktering i fredags
Söndag: Terränglöpning 9k @4.50, tokvarmt redan 0830

Masse: Det var en vecka med bra pass som är en bra början på en hårdare period.
Onsdag: 7,45km @ 5:58min/km med 158spm i snitt. Terränglöpning med Nix i Hellas
Torsdag: 4,88km @ 7:49min/km med 129spm i snitt. Terränglöpning med Görel-älsklingen i Hellas
Fredag: 9,57km @ 5:37min/km med 163spm i snitt. Terränglöpning ensam i Hellas.
Söndag: 14,60km @ 5:40min/km med 161spm i snitt. Löpning till Liljeholmen och en runda med Nix.
Totalt: 36,5km löpning

Bestämde mig igår morse för att förkylningen var över. Eftersom jag inte kom ihåg vilken färg på de nasala utsöndringarna som var farlig, eller om det var uppe eller nere i halsen som man skulle akta sig för att ha ont så var det enklare att säga – nu räcker det!

Så, innan resten av huset vaknat tassade jag ut med soppåsen och satte av i ett lugnt och fint tempo. Så lugnt att Garmin efter 600m tröttnade och gick i ide. Lika bra det, den pastorala morgonidyllen vill man ändå inte kvantifiera med kilometertider och pulskurvor. Ett par andra morgonpigga löpare möttes och sprangs om medan solen flödade över backarna på Ön.

Resten av dagen ägnades åt återhämtning vid badet…

För de som ändå vill ha siffror så landade rundan på 9k@4.50

Det är varmt nu! En värmebölja kan man kalla det.

Jag fick för mig att springa en sväng. Nix fick för sig samma sak. Men eftersom han är i den helande fasen så var min definition av en sväng aningen längre. Det skulle bli bra om jag skulle springa till Nix på StEssingen och sen ta en sväng med honom. Lite beroende på hur långt det var till honom.

När jag väl kom till Liljeholmen och mitt vatten var slut och jag redan hade sprungit 7,25km i 5:27min/km-fart och att det därifrån var åtskilliga km kvar till StEssingen, så tog jag beslutet att ta Tvärbanan restan av vägen. Jag skulle ju springa en bit till.

Nix mötte upp med mer vatten. Det gick åt! Vanvettigt hett på vissa sträckor. Sådär varmt att de som man mötte som också var ute och sprang måste vara lika stora löparnnördar som oss. För en vardagsmotionär ger sig inte ut i 30gradig hetta. De går in på ett gym i airconditioningen för ett pass på löpband om de skulle få för sig att springa. Troligare ändå är att de ligger på stranden.

Passet med Nix gick utefter vattnet från Alvik runt Minneberg. Härligt med nya löparsträckor. Passet med Nix blev 7,35km i 5:52min/km-fart.

Efter passet avnjöts en deliciös måltid i skuggan på altanen med tillhörande diskussioner och planeringar. Vi har en idé på ett arrangemang som vore coolt att dra runt. Men det är ännu i sin linda. This is what thay call a cliffhanger!

Han hade vandrat mörka mil igenom mörka år,
han frågade sitt frusna bröst: vad tror du återstår?

Ett töckenliv, ett tunnelliv, av intet öga känt,
förmörkat i sitt eget moln, inmurat i cement.

Då brast där som en stråle fram, han såg att det kom ljus.
Vem leker med en solkatt grymt i detta sorgehus?

Du skepnad där som nalkas mig, gör icke dig besvär. -
Hon smög sig varsamt till hans bröst och sade: jag är här.

O godhet, godhet, gryningsljus! Att äntligt få bli sedd
i sin erbarmlighet och brist, men icke bli beledd.

Upprättelse, förnyelse! Att äntligt kunna se
en människa i ögat in och obekymrat le.

Tag ej en trohetsed till tack, du har ej bruk för den.
Tag, älskade, ett enda ord: du kände mig igen.

Så skrev Jarl Hemmer redan för över 50 år sedan. Tänk att även den dikten handlar om löpning.

För efter dagens pass börjar jag att se ljuset igen. Knappt 8k sextempo ihop med Masse och en gassande sol. Och nästan så att det inte var några större problem, faktiskt. Första tre gick utmärkt – sedan kändes det lite grann i låren men utan smärta. Och det var otroligt skönt att kunna springa igen!

Att det sedan gör lite småont i höften kvittar…

Hipp hipp – håll tummarna för ett Hurra!

Knappt en månad, snarare tre veckor…

Hit!

Eller styv i proppen, kanske. Det är lätt att bli det i medvind. Nu var det inte kuling, men nog var det en påtaglig vind igår – när jag (oklart varför) fick för mig att cykla en liten bit. Jag hade redan innan fått ihop fantastiska 7 km till och från jobbet, men tyckte tydligen inte att det räckte. Så det blev att ta sikte på Ekerö och (skulle det visa sig) färjelägret mot Slagsta.

Och det gick ju toppenbra, i alla fall efter Brommaplan och ut. 20k, 25 km/h och 143 i snittpuls. Lätt som en plätt. För att det var medvind…

Vad det sedan var som fick mig att vägga/bonka/krokna är oklart. Värmen, vinden eller energibrist? Men helt plötsligt gick det i 20 km/h och snittpulsen sjönk till 137. Eller tog benen bara slut? Tungt var det i alla fall hem. Garanterat är att det beror på ovana. Men det är rätt kul!

38 km, 1:45 h exklusive en paus på 20 minuter. 22,5 km/h ungefär.

Jag tror för övrigt att man ska hålla mot Stenhamra i rondellen. Det är nog bättre vägar, och man kan framförallt cykla runt utan att behöva vända. Och längre blir det också! För längre ska det bli, även om det här var en helt okej start!

Min träning brukar följa samma mönster varje år. Asfalt på våren. Stockholm Marathon. Slö sommar. Terränglöpning på sensommaren. Lidingöloppet. Asfalt och Åland marathon i oktober. Vila i november. Snölöpning på cykelbanorna på vintern. Etc etc. Jag tänkte att iår ska jag rationalisera bort “slö sommar” och köra hårt inför Berlin. För något LL, blir det troligtvis inte iår. Kanske en mara i slutet av oktober. Åland kanske?

Varje år är det alltid en pina när man går in i skogen. Tunga ben och jobbiga rundor. En runda i 5:30min/km brukar ligga i trakten av 153spm i puls på asfalt. Nu i skogen blir motsvarande puls 165spm. En avsevärd ökning i ansträngningsnivå. Men det ger starka ben och lungor. Dagens pass blev 9,57km på 53:43 vilket ger en snittfart på 5:37min/km. Snittpulsen blev 163spm.

Milen i Hellas är som jag redan ondgjort mig över inte en mil, utan snarare 9,6km. Nu ska de dra om sträckningen på milrundan och tillochmed skapa en 12km runda. DET blir mumma det. Den sista biten av den nuvarande milen försvinner och ersätts av fem kilometersrundan. På informationstavlan på Hellas finns kartor uppsatta på hur de nya spåren ska gå. Jag fotograferade av dem för att publicera, men något har hänt med möjligheten att ladda upp bilder på vår blogg, så det fungerar inte. Fast å andra sidan – Who cares?

 The King of Pop är död.

Jag minns hur jag satt uppe en kväll för att de skulle visa musikvideon till Thriller på TV. Jag var lite drygt tio år och Michael Jackson var min stora favorit. Han har alltid haft en plats i mitt hjärta sedan dess.

Jag sörjer dig och jag avslutar med dina egna ord:

I just can’t stop loving you!

Jag tror att det kan ha varit första gången i mitt liv som jag simmade, cyklade och sprang samma dag. Och det var inte ens meningen…

Eller – de två sista var meningen. Först var Masse och jag ute i Hellas och “sprang”. Först trean, sedan sexan. Trodde vi. Men den blev bara 4,5. Totalt alltså lite drygt sju i sextempo. Benen gick väl sådär. Okej i omgångar, tungt i omgångar. Dessutom var det varmt, jag är ur form, och krönte det med att dra höger stortå rakt i en rot, för att ta emot fallet med vänster ben. Jag höll mig på fötterna, men det brann till i musklerna.

Ett snabbt dopp – och sedan tillbaka till stan. (Det var inte det som var “simningen”).

Jag cyklade sedan till jobbet, en omväg för att leta efter en framkomlig väg längs Minneberg, och jag har hittat en potentiellt intressant runda – dock med några trappor som jag gärna undviker. Väl där blev det båttur med middag till Drottningholm – där vi skulle “teambilda” genom att bygga flotte. Utan spik. Tre tunnor, lite reglar och brädor och en hel del rep fanns att tillgå – och vi fick ihop en rätt rank historia. Laget bestod av fem personer – och (faktiskt) rent slumpmässigt var det jag och en kille till, och tre av våra chefer. Jag fick ro…

Roendet gick knappt framåt av olika skäl. Vi hade redan vid start insett risken för bad och satt således enbart i underkläder inför 50 av våra kollegor… Och eftersom vi var ohjälpligt sist redan efter några minuter så insåg vi att vår chans att undvika sistaplatsen var att “ta en för laget” och hoppa i… Så vi simmade runt med flotten istället. Och grejade att undvika nesan att komma sist!

Vi tappade dock en av paddlarna en bit ut - och det var bara att simma ut och hämta den. Så där hittade jag alltså till sist mitt “simpass” för dagen.

Och för att liksom accentuera det hela så cyklade jag hem på kvällskvisten – men korta vägen. Men ändå! 15 minuter simning, 45 minuters löpning och 45 minuter cykel kan väl räknas?