maxochnisse.se

Vägen till start var stenlagd med ett par måsten, P och L skulle ut till Arlanda och och p skulle lämnas i farfaderns vård. Sen fanns det utrymme att gå in i bubblan.
Nu ser ju inte riktigt mannen på gatan att man går i en bubbla, trots att öronen är fulla med Ekots Lördagsintervju, utan skall önska lycka till, fråga när loppet börjar och ‘Where is Kammakargatan?”…

Hastade ner till Studenternas uppjogg, runt Skeppsholmen denna dag, men hann med att säga hej till denna publikations Karin och till Jumper, för dagen iförd röd tröja.

Väl i fållan kändes det avslappnat, den enda tanke som gick på högvarv var “lugnt i början, högst 4.05 på första!“, och efter det vansinnigt blyga startskottet – jag var tvungen att fråga folk runtikring om det verkligen var startskottet – så höll jag faktiskt 4.05 på första. Sen var vi ju mitt i MästerSamuelsbacken, så då gick det ju att öka…

Efter de inledande kilometrarna med allmän buffning så rullade det på, eftersom målbilden låg under 1.30, gärna ner mot 1.28 så var ju kravet jämna 21:or  på femmorna, första avverkades på 20.43, andra på 21.12, tredje passerades på 21.31 (ständigt denna Söder Mälarstrand!) och fjärde på 21.33. Därmed var det upplagt för 1.29-1.30, och med 4.32 på sista skvätten blev sluttiden 1.29.34. Placeringsmässigt gick jag framåt hela tiden, från 534 till 493.
För er som stod och hejade längs banan, eller följde loppet på annat sätt kan jag berätta att målrakan, från Riksbron förbi Operan avslutades med en svag utförslöpa, fy f-n vad genomtänkt av arrangören!
Fick precis som på KR i våras en speakerannonsering när jag kom spurtande, och då sträcker man ju ut lite extra. Så pass mycket att jag hann trä ur ena skosnöret och lossa chippet innan jag kom på att stoppa klockan…

Sammanfattningsvis är jag nöjd med loppet – jag höll ett förhållandevis jämnt tempo hela vägen, tredje femman gick lite för långsamt men Söder Mälarstrand är så fruktansvärt tråkig. Att tiden inte blev bättre skyller jag på F, den ursprungliga planen var att bita sig fast i hans axel vilket har fungerat fint på träning. Men nu försvann han i höjd med Vasaparken och klev i mål på fina 1.25. Stort grattis till det!

Stort tack till alla som hejade längs vägen, Johan, Karin, Catti, Per, Elli, Peter, Tone och alla jag bara hörde, det är märkligt vad mycket lättare det går när man blivit sedd. Jag känner iaf hur hållningen blir bättre och steget mer precist.