Masse: En påhejares reflektioner
Masse | September 26, 2009Idag var det premiär för mig. Det var första gången som jag var publik på ett lopp som jag kunde springa. (Vårrus och tjejmilar gills alltså inte)
Man får se många löpare som springer förbi och hinner tänka många löparrelaterade tankar. Här kommer några av de tankar och reflektioner som fastnat tillräckligt länge för att jag ska komma ihåg dem så här länge.
- Många, många, löpare i “eliten” springer jä*ligt fult. Man undrar lite hur i helsicke de kunde bli så bra när de springer så fult.
- Orienterare HAR konstiga och fula kläder.
- Vad många det var som sprang blodiga. Det var knän, pannor, axlar, bröstvårtor och till sist Johans hand.
- Spännande att se hur många som var riktigt fräscha på upploppet. De måste ju missbedömt sin kapacitet grymt mycket.
- Spännande att se hur många som var riktigt trötta på upploppet. De måste ju missbedömt sin kapacitet grymt mycket.
- Varför serveras det alltid bullar till löparna? Det är ju skitäckligt.
Nu kommer jag inte ihåg mer. Eller jo! Jag imponerades sjukt mycket av alla löparkompisar. Och att jag hade mycket mycket gärna sprungit jag också. Det var jättejobbigt att inte få springa. It was a torture.
Powered by FireStats
Säg inte att jag inte försökte få med dig
jag anser fortfarande att det var rätt beslut att inte springa.
Du rulade som påhejare!
Ja, du var en jättebra påhejare. På vilka ställen hade du stått, när jag passerade någon dryg timme senare. Must know!
Ja, det var sällsynt många som sprang fult även där jag höll till och sällsynt många som snubblade runt omkring, några med blodig utgång. Jag var ganska fräsch på upploppet och hade alltså, enligt jumperskt sätt att se det, bedömt min kapacitet korrekt. Alla som springer har konstiga kläder utom jumper. Bullar är gott, men kanske inte just när man går i mål. Blåbärssoppan smakade däremot mycket bra.
Måste ju bara inflika om orienterarkläder!!
Nylon har alltid varit och kommer alltid att vara en orienterarares bästa vän!!
Notera att jag inte skrev något om tyget i kläderna.
Oj, vad du är snabb på att replikera!
Egentligen skulle jag vilja gå i försvarsställning, men tyvärr påminner orienteringskläder ofta om nån slags retrokläder från 70-talet med en slags vilja till att tillhöra 2000-talet. Tyvärr misslyckas de allra flesta klubbdräkter med det….
Så är det!