Karin: Jaha, och nu då?
Karin | September 29, 2009Minnet av Berlin Marathon sitter kvar i kroppen i form av två tappade tånaglar, tre blånaglar och ett skavsår på magen (fråga mig inte hur det gick till, jag fattar fortfarande inte…). I övrigt känns benen snälla, fina och pigga och jag har inte ens lyckats få PMD. Efter tidigare marathonlopp (SM i år borträknat, katastroflopp gills inte!) har jag känt mig trött, sliten och lite ledsen. Nu känner jag mest en konstig blandning av glädje och besvikelse. Jag är jätteglad över att ha en så himla snäll kropp som ställer upp på mina galenskaper, att de löppass jag har haft efter Berlin har känts mycket bra och att jag faktiskt tog mig i mål på överraskande bra tid. Trots det känner jag en viss besvikelse över den uteblivna “kicken” som brukar följas av svackan, PMD:n… Det är ju så det brukar vara, varför blev det inte så nu?
På det hela taget känner jag mest ett “jaha”, ska det vara såhär?! Behöver jag nya utmaningar eller har jag bara varit så blockerad av rädsla för att misslyckas att både kick och svacka har uteblivit? Eller har jag helt enkelt blivit immun mot marathonkicken?!? Jag får väl ge mig till tåls, kanske får jag svaret redan 1 november… Fast ett marathon i New York är liksom inte som ett vanligt marathon. Det är visserligen långt, hårt och jobbigt, men publiken längs banan är helt hysterisk (nu ryser jag igen) och stämningen påminner mer om en rockkonsert än om ett lopp. Och får jag ingen kick av det så lär jag väl aldrig få det igen… 
Powered by FireStats
Dags att pröva ultra?
Karin: Jag tror att det är det som händer när det börjar gå på rutin.
Du har gått in i äktenskapsfasen. Det är nu kärleken kan mogna, blomstra ut och djupna på allvar. Kicks are for kids!
Jag tror nog, precis som du misstänker, att rädslan gjort sitt. Nu vet du att du kan, så i New York kommer du springa med gåshud och tårar i ögonen igen! (ja, alltså inte gåshud i ögonen då. Lika bra att förekomma…)
Fysiska minnen av lopp som tappade tånaglar,blånaglar,skavsår,blåsor,blodblåsor,,, etc.
är otrevliga men kan undvikas genom att ha större skor och andra strumpor…
Vem är det som har sagt att löpning inte är en materialsport och att det enda man behöver göra
är att ta på sig ett par skor och springa?
Att benen och kroppen känns bra är förrädiskt då det då är alltför lätt att dra på sig skador då man
tror att man är helt återställd och inte är det…
Jag tycker att alla löpare borde styrketräna vader,hamstrings och sätesmuskler för att undvika
skador och kramper i musklerna då detta dessutom gör att man kan springa snabbare med
bra teknik utan smärtor…
Det låter lite som att du är lite inne på BPS (Boredom Problem Solving) då du har tröttnat på att
upprepa samma tävlingar på ungefär samma tider och funderar kanske på om du ska byta
distans till 100/200/400/800/1500/3000/5000/1000 meter eller 6h,12h,24h,50k,80k,160k,,, etc. eller
också är det en höstdepression då mörkret och kylan kommer…
Eller också är det tänkte prestationskrav på att du “måste” springa på sub3 på maran eller
persa och inte känner att kroppen är tillräckligt stark och vältränad för detta och att du istället
turistar på 3:20/3:30 på maran och inte känner dig nöjd med detta…
Jag skulle själv vara nöjd med dina tider på milen,halvmarathon och marathon då jag nu får
jobba med att bygga upp min musklelstyrka innan jag kan springa som innan…
N’batha: ja… eller nej… eller… kanske
). Vad gäller resultatet så är jag extremt nöjd, förra årets 3:30 kom på en dag då allting kändes lätt och flöt. I år slet jag som ett djur och lyckades ändå med en så pass bra tid som 3:30, vilket för mig är ett kvitto på utveckling och framförallt; kämparglöd 
Masse: Neeeej! Jag vägrar! Måste omedelbart hitta ett nytt sätt att springa på… baklänges kanske?
Gullfot: Du är så himla klok! Tror jag måste anställa dig som min mentor som kommer med förnuftiga förklaringar och kloka råd. Nu ska det blomstra och marathonkärleken frodas!
Johan: Jag hoppas att det är så! För övrigt skulle jag nog ha gåshud i ögonen med, om det bara var möjligt
Hans: Vad gäller mina fötter så har det varken med skorna eller strumporna att göra. Jag har provat allt, men mina tår är som de är och det är inget jag direkt lider av (min omgivning förfasas dock… eller hur, Masse?!
Vad var det jag sa? “Jag har sett mumier med finare tår”? Jag vet vad som är orsaken till tårnas beskaffenhet. Du springer och griper med tårna i varje steg.
Precis så
Jag skrattar fortfarande åt det… och mina tår efter Berlin var det värsta jag sett (finns på bild…). Dessutom har du helt rätt i att jag på något sätt försöker greppa sulan med tårna när jag springer.