Masse: Perspektiv
Masse | November 19, 2009I den underbara filmen “Mitt liv som hund” berättar den lille Ingemar om att det alltid finns de som har det värre än han själv. Det ger tröst åt honom. Det ger honom perspektiv på tillvaron.
Efter Berglunds inlägg så känns det jä*ligt futtigt att komma klagandes med att det kliar i halsen och att ryggen trixar. För det går över inom några dagar. Berglund, jag hoppas du hittar något som ger dig perspektiv. Det kunde faktiskt vara värre. Även om det inte känns så nu. Det är ju som bekant hoppet som är det sista som överger människan.
Men om jag ändå får vara futtig och passa på och klaga på min egen situation så vill jag meddela att min rygg inte gör ont längre. Den stramar. Halsen kliar inte längre. Den stramar, fan i mig den också. Eller är det slipsen?
Det var ett genombrott i sjukdomsförloppet igår. På väg hem från jobbet så var det första gången på länge som jag kände för att ge mig ut och springa. Då var det fem grader varmt, småregn och bäckmörkt. Så det blir jobbiga dagar nu framöver tills jag verkligen FÅR ge mig ut igen. Fast när det är som tyngst så får jag sätta allt i perspektiv igen. Tack vare Berglund så kommer jag passa mig både en, två och tre dagar innan jag ger mig ut.
Shit Berglund! Du är löparbloggosfärens Kristus! Du tog på dig lidandet för att vi ska öppna ögonen. I believe in the almighty Berglund Christ!
Powered by FireStats
Kul att man kan hjälpa till!
Perspektiv är viktigt och jag letar febrilt efter ett just nu, men utan någon större klarhet från läkarna är det svårt att vara helt lugn. Perspektiv är ju också att se sig själv bli bättre, att springa ett marathonlopp på fyra timmar och en kvart och vara missnöjd är ju ganska larvigt egentligen (mitt Stockholm Marathon 2008), men med lite perspektiv och andra synvinklar så kan man bli fruktansvärt glad och stolt över att man överhuvudtaget kan springa 42 195 meter och ändå klara trappan ner till ombytet…
I dag har jag på mig just min finisher-tröja från den maran och jag kan säga att jag bojkottat den länge för jag ville inte ha frågan “Vad sprang du på?”. Nu är det lite annorlunda, ett annorlunda perspektiv, och skulle jag få frågan idag svarar jag helt enkelt… “Asfalt.” Sen flinar jag lite nöjt och berättar om loppet utifrån mitt perspektiv, jag försvarar mig inte men kanske förskönar jag upplevelsen – enbart för att locka med någon ner i löparträsket..
Härligt! 4:15 ÄR en bra tid på ett marathon. Alla tider är bra tider på ett marathon!
Och 08-finishertröjan är den snyggaste någonsin
Ja, “man måste alltid jämföörrra”, som Ingemar sa på klingande göteborgska.