maxochnisse.se

Jag har skaffat en coach! Han är jättebra och snäll (eventuellt kommer jag att tjäna på att smöra för honom). Han finns ibland på Dumbas under namnet n’batha, kanske dyker han upp här också som (gäst)bloggare – vem vet?

I alla fall – han går just nu under epitetet “max 140″ – eftersom han (genom alarmfunktionen i klockan) skriker åt mig så fort jag närmar mig den gränsen. Och jag får sakta ner…

Nu hör det till saken att jag igår kom hem ifrån Hurghada i Egypten – eller en bit utanför faktiskt. Där är det varmt. Och finns efterrätter. Tyvärr sa den där coachen inget om under 140 wienerbröd per dag – så jag har lite att jobba med rent viktmässigt – eftersom min kropp inte alls släpper ifrån sig fettet som jag vill. Jag har förbannat detta faktum ända till dess att jag läste Haruki Murakamis ”What I talk about when I talk about running” och insåg att det är just det som är själva grundstenen i min löpning – det faktum att jag vägde alldeles för mycket en gång, vilket fick mig att börja springa. Så helt plötsligt är jag tacksam (nåja…) för mina valkar runt magen! Det innebär dock inte att jag gärna ser dem försvinna…

Under 140, ja. Och bara 40 minuter per gång fyra gånger per vecka. Det blir – om man ser till att optimera det lite, fem pass på en semestervecka. På lite olika tider och med lite olika karaktär:

16:35 på torsdagseftermiddagen – precis när solen höll på att gå ner. Bedrövliga trottoarkanter… 6:37-tempo. 134 i snittpuls. 22 grader varmt.
09:38 på lördagsmorgonen – gassande sol. Barnen på Bamseklubb – hustrun i släptåg. Passet gick över sandstränderna och ut på pirarna och kännetecknades av ett gnällande om att “det går för fooort”. Från mig…. 8-tempo! 135 i snittpuls. 25 grader varmt.
14:24 på söndagen – hett som i en bakugn. Dessutom tre kilometer uppför som start… 7:05-tempo och 136 i snittpuls. 26 grader  varmt.
15:40 på tisdagen - lyckas springa vilse trots att jag vänder på samma väg. Starkt! Skyller på värmen… 6:44-tempo och 137 i snittpuls. 26 grader varmt.
16:21 på onsdagen – samma runda som torsdag/tisdag. Äntligen lite “fart” med 6:22-tempo 137 i snittpuls. 23 grader varmt. Upplevde det som svalt…

Totalt har jag tillbringat drygt 17 minuter i den förbjudna zonen – trots idoga försök att låta bli. Men på 200 minuters löpning kanske det kan var okej ändå? Eller vad säger coachen? 146 har varit absolut max på hela tiden – och då bara någon sekund eller så. Den tid jag glidit över har legat på 141-142 i korta sekvenser.

Det ska bli intressant att se vad det här ger för effekt på dagens planerade pass. Liten flagga dock för den magåkomma som jag kämpat med ett par dagar – den kan ge effekter på pulsen som jag inte räknat med…

Dessutom försökte jag simma. Efter att ha gjort idoga crawlningsförsök fredag och lördag satte de upp den här skylten:

Det är inte konstigt att självförtroendet sjunker när man toppar på 6:20-tempo under en hel vecka, blir omsprungen av hustrun och ser till att en hel resort förbjuds att simma…

Detta till trots simmade jag även onsdag, insåg återigen att jag suger, kom på någon liten teknikgrej som gjorde det något bättre och konstaterade framförallt att jag måste hitta en triathlonklubb. Förslag någon?