maxochnisse.se

- Heja läsarna, är ni klara?
- Jajamensan, fattas bara!
- Då kööööööööööör vi!

Måndag > VILA
Tisdag > 56 min 23 sek Från skolan och hem. 12 km – 4:42 min/km
Onsdag > 109 min 12 sek Snö, puh, snö, motvind, snö. Hade skägg á la Wassberg. 21,7 km – 5:02 min/km
Torsdag > VILA
Fredag > VILA
Lördag > 57 min 52 sek Ett lätt distanspass med 8 st 20 sek ruscher på slutet. 11,5 km – 5:02 min/km
Söndag > 152 min 12 sek Runt på ön. Lite känning i magen efteråt. 29,8 km – 5:06 min/km

Summan blir 379 min löpning fördelat på 75,0 km. Nytt för veckan var ett långpass över 25 km samt 8 st 20 sekunders rusher i ett av passen. Något som ska bli en veckovana (och som Ingmarie ofta skrev in i veckoschemat). En fundering om coreträningens nytta dök upp i huvudet. Jag tränar aldrig sådant och har ändå förbättrat corestyrkan rejält denna vinter. Kanske tränar man bäst löparmagar med löpning? Då i terräng, gärna obanad. Att fundera på.

/N’batha

Eller är det viktrapport februari? Nej – jag tror att vi kör med rapport från månaden som gick. Den här månaden gick bra – till och med något bättre än tänkt. Men det är gram som vi behöver ha med oss när vi närmar oss slutfasen - det är lättare i början…

Lite siffror att bita i:

Nix:
Vikt: 87,2 kg
Förändring: -2,8 kg
Fettprocent: 19%
Netto kalorier per dag: 2300 (loggat 2000) kcal
Intjänade kalorier i snitt per dag: 500 kcal
Snittprotein per dag: 1,7 g/kg kroppsvikt
Mest kcal-bidragande livsmedel: topp 5:

Mest proteinbidragande livsmedel topp 5:

Lite räkneexempel om framtiden och dess svårigheter: Jag ska gå ner ytterligare 10 kg – eller cirka 11% av min kroppsvikt. 11% som inte ska tas av musklerna – de ska snarare bygga på sig lite. Det ska alltså tas av fettet. 19%-11% är 8%. Det är rätt lågt, och troligen måste det ner under 8 i praktiken. Jag hoppas att min våg väger fel Mitt mål är, egentligen, att komma ner under 10% – sedan får vågen säga det den vill avseende kilogrammen.

Masse:

Min våg är inte badrummens Ferrari. Snarare en rostig Fiat Punto med körförbud. Den har den egenheten att den visar två vikter. En låg initial och om man sedan väger om sig, en högre variant. Skillnaden mellan de båda är alltid 1,1kg. Skumt. Den siffra som jag presenterar är alltid den lägre.

Sedan starten den 7/1 har jag alltså gått ner exakt 3kg. Det gör jag genom följande metod:

• Varje munsbit registreras på aftonbladets viktklubb. Det ger mig kontroll.
• Varje munsbit som jag funderar på att äta föregås av frågan ‘Behöver jag äta den här?’ Ofta behöver jag inte det.

Jag försöker alltså att hålla mig från det onödiga istället för det onyttiga. Det kommer man långt på. Hoppas jag.

Var det något mer? Nej, jag tror inte det? Eller, jaha, Bilder. Mmmm. Nej… Okej då…

Hej bloggen.

Jag kan simma!

Eller, jag kan i alla fall börja träna på att simma. Allt detta fantastiska inträffade inte i fredags på simskolan, för L7 blev sjuk och vi fick ställa in. Instället skedde det på firmakonferensen (rätt otippat) när kollegan som går under namnet “Räven” coachade bort mina värsta avarter i tekniken (och det är många!) och fick upp mig hyggligt i flytläge, tillräckligt för att jag faktiskt börjar uppskatta simning som träningsform!

Men det är inte så konstigt, för han har en tam säl (som är en annan kollega).

Det är tur för dem att vi är inomlands – förra gången fick de en alldeles gratis kroppsundersökning efter följande konversation:

- Räven: Vilken fin hund – vill han hälsa på min tama säl [namn]
- Knarkpolistjejen: Följ med in här – båda två

Så kan det gå när man är skäggig, bakfull och har keps när man passerar in från Istanbul. Nu ska jag på förfest i deras rum med en flaska jäger. Målet är “inte en droppe”: Vi får väl se…

För övrigt hann jag cykla en halvtimme innan frukost i morse! Det ni, är ingen vanlig händelse.

Då de gängse anställningsreglerna ”sist in först ut” gissningsvis även gäller här på företaget Max&Nisse, har jag hittills hållit en låg profil vid alla interna diskussioner kring administrativa frågor. Som en folkets tjänare ser jag mig dock nödsakad att vidarebefordra nedanstående klagomål med åtföljande uppmaning till mig från en engagerad löpare och bloggläsare:

“Kan du tipsa administratörerna på “Max och Nisse” om att vi läsare (jag åtminstone) gärna skulle se att inläggen taggades på respektive författare. Inte så att jag inte finner allas inlägg intressanta, men nu finns där så många kontributörer att enskildheterna drunknar i massan. Ibland vill jag faktiskt läsa blott och bart vad Jumper skrivit på sista tiden, eller Berglund, eller Nix, eller Masse eller… ja du fattar. Men Max och Nisse kanske mer är att betrakta som ett diskussionsforum för närmast sörjande, än en blogg numer?”

                                                                                          ¤

Själv saknar jag också en överblick över de många kommentarer som förgyller MaxochNisse. Då bloggens övriga administratörer och flera av bloggens läsare är lika snabba i tanken och fingrarna som de är i sina vältränade ben, haglar det stundom one-liners så att utrymmet för uppgifter om ”senaste kommentarer” i bloggens högermarginal genast blir upptaget, varvid något mindre pinfärska kommentarer förpassas till undangömdheten. De kommentarer som behandlar mina sällsynta inlägg får jag uppgift om på min mejl, men alla andra försvinner lätt i det stora flödet. Jag har visserligen som administrator möjlighet att se alla kommentarer i ordning bakåt i tiden, men för andra besökare bör det vara svårt att överblicka mångfalden. Snitsaren har i sin högerspalt föredömligt lämnat utrymme för maximalt tillåtna 15 ”senaste kommentarer” och skulle gärna annonsera fler om det vore tekniskt möjligt. Hos farbror Steffe är kommentarerna väl så läsvärda som blogginläggen och ingenting talar för att detsamma inte skulle gälla även hos Max och Nisse.

Jag tipsade Johan om “snöskor” när han ställde en ärlig och seriös fråga om vilka skor han skulle köpa. Idag fick jag igen för det…

Dagens pass bjöd på tvåtusingar, onekligen en utmaning i dagens väglag. På vinst och förlust siktade jag på lilla essingen – som ju är just 2000 meter i yttervarvet. Och platt. Så den är optimal för just tvåtusingar. Om det inte är fullt med snö… Stora delar är i och för sig plogat och sandat, och där går det bra. Andra delar är bara tilltrampade av gångare – det går också bra, även om det är lite knöligt. Men det var just gångarna… De som så förtjänstfullt trampat till kostigen åt mig, vill ju också utnyttja den. De man möter är superhyggliga och flyttar sig. De man kommer ikapp skulle säkert också vara det, om de bara märkte att man kom… Jag har inte riktigt samvete till att vråla “ur spår” åt folk som går lördagspromenad. Således återstår bara en sak: ut i snön själv. Tempot sjunker något, och det är en smula jobbigare i benen när man får kliva igenom fem-tio steg i ospårad snö. Sisådär tre-fyra gånger per tvåtusing.

Men; så bra träning det är! Och tempot spelar ju faktiskt ingen roll just nu. Nu blev det 4:40 respektive 4:46 och således 4:43 i snitt. Lite för hög puls, tror jag, om coachen får välja – men jag höll mig undan från mjölksyra, vilket är huvudmålet under intervallerna. 30 minuter dit och 40 minuter hem fick hustrun att utbrista i ett “åh vad långsamt du måste sprungit!”. Korrekt, om man springer närmaste vägen. Korrekt även om man inte gör det. Totalt 15k på runt 86 minuter, inklusive ståvilan. 82 utan.

Vet ni: imorgon har vi invägning. Idag tänkte jag unna mig glass efter middagen – för att baissa lite imorgon Invägningen är flyttad för att jag har konferens imorgon och på måndag. Det blir intressant ur ett kcal-perspektiv!

Passar på att presentera tre tennispass (varav två dubblar) och tre lätta löpningar á 30, 30 respektive 42 minuter. Var ett tag sedan det såg ut så i träningskolumnen!

Bara man är söt.

Nehej. Men om man är ful som stryk då? Måste man vara smart då? För i så fall har jag vissa bekymmer just nu…

Jag insåg precis att det bästa jag kan göra för min arbetsgivare idag är att inte göra några som helst kvalificerade uppgifter, eftersom det bästa resultatet som går att uppnå är att man bara behöver göra om alltihop. I värsta fall förstör jag för några hundratusen. Tur att man har ickekvalificerade uppgifter att ta till…

Men varför är jag sådär alldeles särskilt dum idag då? Det är ju uppenbarligen så illa ställt att jag märker det själv – och då är det inte nådigt. Min gissning är kaloriunderskott. Det är lite som i Robinson, fast värre. Jag har i och för sig mer att äta – men jag har också valet att frossa. Det problemet slipper de. Och att ligga på underskott ger lite effekter. Bland annat fryser jag, och det tog mig tre dagar att inse att det inte bara beror på att det är kallt ute. Det är ju glasklart att jag tappar kroppsvärme också. Smart kille. Lite försent.

Sedan tyckte jag att jag hade lite att äta för igår. Planen är ju att ligga strax under 2000 netto per dag (dvs med avdrag för träningen) i det jag registrerar, inte minst för att det visar sig att jag underskattar med ungefär 10% om man tittar på utfall kontra teoretiskt värde – mer om det på invägningen (det närmar sig, nyfikna?). Men igår var det 1900 kcal på kvällen, trots att jag lubbade en knapp mil. Ja, ja – tänkte jag. Det var väl 3,5 dlmjölksåterhämtningen med Pro Gainer som gav så mycket – och la mig smått hungrig.

Nu upptäckte jag att jag inte reggade löpningen… Så de “knappa” 2000 blev istället drygt 1200 – eller cirkus 40% av det jag totalt ska kunna stoppa i mig för att hålla nuvarande vikt (BMR enligt  vågen 2065, PAL-faktor 1,55). Konstigt att jag var hungrig? Konstigt att jag är lite dum i huvudet idag? Inte särskilt…

Vissa har det, andra inte. Dagar alltså.

Idag är en sådan en-på-miljonen-dag. Det började med att vi avslutade ett oerhört lyckat projekt, med en väldigt nöjd kund. Så nöjd att vi redan nu har propåer på både omfattande och långa fortsättningar. Sedan gick jag tillbaka till mitt andra projekt, som varit lite upp och ner. Idag lossnade det ordentligt, egentligen för första gången på hela min tid i projektet (ett år ungefär – av motgångar av olika slag). Sedan började jag och ett par kollegor att skissa på en kommande intressant lösning på jobbet som känns oerhört spännande!

Såklart måste man då “ta en lott”. I det här fallet innebär det att springa trots fortsatt lätta känningar i främst rumpan. Och, såklart, det gick ju bra. 9k i sextempo. 149 i medelpuls (sorry n’batha) men helt lätt.

Och som pricken över i:et. På väg hem möter jag en (okänd) granne som brister ut i ett: “är det ni som bor där, ni har gjort SÅ fint!” Ni som har varit här vet att det kanske inte är alldeles, alldeles helt, helt färdigt precis, precis överallt… Men det struntade hon i. Och vi.

Ett välstädat hem är ett tydligt tecken på ett bortkastat liv

Hej Max & Nisse,

Jag har fyra par skor som alla håller på att dö. Samtidigt. Det är sannolikt hög tid att införskaffa nya. Frågan är bara vad?  Självklart ska jag prova dem innan köp, men alla ni MaxochNisse-läsare som verkar ha koll på saker, har ni några bra tips som gör att urvalsprocessen krymper något?  Jag skulle kunna fråga bara Nix eftersom han har ett par av i stort sett varje märke och modell   men ni andra kanske också äger ett och annat par!

Det senaste skostallet har bestått av

-Adidas Supernova Cushion 6  (340g)
-Adidas Adistar Cushion 6  (335g)
-Reebok Taikan II B  (200g)
-Innov8 xtalon 212 (Trailsko ca 200g) 

Jag föredrar lättare skor framför tyngre även om Adidasskorna har känts bra. Jag har neutralt steg.

Stark motvind med snö. Kisar med ögonen som Clint Eastwood. Is i håret. Nysnö på marken som gör modden ännu segare. Stark sidovind med snö. Blöt in på bara huden av snön som letar sig in överallt. Skägg á la Wassberg på 5 milen. Ser ut som en trött Ernst Kirchsteiger. Dåligt laddad med lite yoghurt. Mer snö. De första 8 kilometrarna i eländig, kuperad terräng.

Vad gör man då? Jo, då förlänger man sitt planerade 12 km pass till drygt 21 km. Man får passa på att härda sig när tillfälle ges! Jäklar vad jobbigt hurtig jag är nu när jag sitter inomhus, varm och nyligen påfylld med energi. Där ute kom Sgt. Baker in i huvudet och skrek order till mig men nu sitter moder Theresa där istället och berömmer mina ansträngningar.

21,7 km på 1:49:12.

/N’batha