maxochnisse.se

Det är bra det där med folk som tittar på när man simmar. Förra helgen hade jag ju en kollega som tipsade om att:

• Inte ha 90 graders vinkel i höften
• Försöka att inte ha en meter mellan fötterna
• Inte sluta med bensparkar när man andas
• Inte vinkla ut benet och lyfta huvudet när man andas

Idag var jag på “simkurs”, men vi kom så sent att det mest blev egen tid. Men jag han få ett matnyttigt tips på samma puckonivå som ovan:

• Lyft armen och sluta släpa armbågen i vattnet

Men också lite mer “simliknande” tips som att:

• Försöka hitta “nytt grepp” i vattnet under armtaget – för att få ut så mycket som möjligt av varje simtag – genom att dra armen i en s-rörelse.

Och vips så gick det ju att simma! Helt plötsligt är 25 meter något man gliiiider igenom, vilar en kort stund och kör igen, från att ha varit “dagens träning” tidigare… Att jag sedan behöver 25 armtag för att paddla mig från kant till kant imponerar väl knappast, men det är en grym utveckling på blott en timmes träning. Halvtimmen idag var egentligen 15+15 – det blir så när man har barnen med sig… Men det avslutades med en viss frustration över att inte få fortsätta – vilket bådar gott.

Jag har således i tur och ordning lyckats lära mig att tycka om de tre saker som jag kanske tyckte minst om som ung idrottare: löpning, cykel och simning. Intressant!

Något annat “intressant” är att M5 – som vi bråkat till och från med hela dagen om att hon trilskats och haft sig med både lämningar och mat – somnar i bilen på väg till badet, sover på en bänk och kräks sedan i omklädningsrummet. Ja, vi bad henne om ursäkt. Ja, alla helgens planer (och de var några stycken) ställdes in. Barnvakten fick ledigt. Jag hoppas omvandla mitt söndagsplanerade Vaxholm-Vallentunapass till annan lördagssträckning – och håller tummarna för att det inte är den så fruktade förkortningen: V-K-S.

Om söndagen bjuder på okräk kanske simning eller cykel kan hinnas med. Eller: varför välja?