maxochnisse.se

Jordplattors rörelse? Nej, mer ett krystat försök till “ner på jorden” igen

Det har varit en del teknik senaste veckan, som för övrigt bjudit på en hel massa överraskningar! Dels har jag tränat nio pass på sju dagar. Visserligen lite kortare simpass (två) och corepass (två), men även hyggligt långa löppass (fyra). Igår hoppade jag på cykeln, trots nästan bedövande trötthet medan jag nattade barn. Ett bra val, skulle det visa sig! För helt plötsligt närmade jag mig teknik även där! Dels funkade det oerhört mycket bättre att köra med bara vänster respektive höger ben – dels fick jag snurr på rullen på ett sätt som jag inte lyckats med tidigare. Passets minuter snurrade iväg och det hade gott och väl gått att köra en kvart till. Men lagom är bäst!

Idag blev det ytterligare en lunchjogg. Återigen med rätt bra fart under sulorna (relativt sett). Det verkar som att “plattfarten” sjunkit till under 5:30-tempo, vilket är en absurd förbättring mot tidigare. Så löpningen går snabbare på låga växlar, simtekniken börjar ta form, cyklingen bjuder på utveckling och frankrikeresan är inställd. Himmelriket kan tyckas – trots en lite ömmande höftböjare med tillhörande antagonist.

Då verkar det lämpligt att i Luthersk anda dra till med illamående och magknip – tycker ni inte? Det tyckte i alla fall kroppen… Eftersom K:et i VKS saknas så är det nog i alla fall inte fallet. Man får vara glad för det lilla sa fan när han såg Åmål. Så teknik blev tektonik och träning blev vila.

Å andra sidan: det kan vara bra redan imorgon – det har vi inte sett ännu!

En annan mycket intressant grej: Under långpasset i lördags gick det snabbare sista tredjedelen – med bibehållen puls. Om jag inte missminner mig så är det en effekt av förbättrad fettförbräning. Tidigare pass har tempot sjunkit. En skillnad är att jag hade ordentligt med vatten denna gång, och skippade således vätskebrist. Men det förklarar inte att det går snabbare!