jumper: OS-gåta
jumper | March 1, 2010Även jumper har då och då tittat på de nyss avslutade olympiska vinterspelen. Tittat och förundrats över en värld som han känner sig allt mindre hemma i.
Jag ska inte än en gång sucka över den massmediala indoktrineringen. Att idrott kan handla om mer än “hur det går för svenskarna”, vet redan de kunniga läsarnsa av denna blogg.
Jag ska inte heller gnälla över alla fåfänga försök att göra skidåkning mer publikvänlig. Till skidsprint, masstart, jaktstart, biathlon med mera har man nu som bekant också infört skidbyte, men som spännande drama kommer en klassisk femmil med individuell start, där varje mellantid är en nagelbitare, alltid att förbli oöverträffad.
Jag ska allra minst tjata om hur jag som 8-åring åhörde Per-Erik Larssons kamp om silvermedaljen med ryssen Vladimir Kusin på slutsträckan i stafetten i VM i Falun 1954 och jag ämnar inte heller påminna om ”ladan i Innsbruck” tio år senare. Hård och Blomqvist må skrika, skratta och stöna hur mycket de vill till de generösa tevebilderna, men spänningen i forna tiders glesa informationsflöde kan de ändå aldrig frammana.
Jag ska nöja mig med att ställa en fråga att fundera och tycka kring:
Hur är det möjligt att samma åkare kan vinna OS-guld både i sprintstafett och på en femmil? Visserligen handlar skidsprint om flera lopp (à tre och en halv minut) samma dag med begränsad återhämtning däremellan och längdlöpning bjuder förvisso på återkommande nerförsbackar att pusta ut i, men sedan tycker jag att likheterna upphör. Kanske har någon av denna bloggs många kunniga läsare en förklaring?
Powered by FireStats
Ha, jag såg nog att jumper log lite när Sverige vann skidstafetten !
Är det inte helt enkelt så att det “normalt sett” inte är möjligt, men att Peter Northug är en överjävlig spurtare som dessutom besitter god uthållighet. Blir det en spurt vinner han den 19 ggr av 20 oavsett körd sträcka innan.
Ja, Tildo, det var skoj. Johan Olsson och Anders Södergren hejade jag också på, som jag för övrigt gör på alla slitvargar och dragvilliga löpare.
Att det inte normalt ska gå att vinna både sprint och femmil kan nog vara riktigt, men är det inte tillräckligt underligt att så många av löparna över huvud taget tävlar i båda grenarna? Motsvarande bredd i löpning (1500 meter – maraton) vore inte tänkbar. Kanske beror det på att skidåkning handlar mer om teknik än vad löpning gör? Kanske skulle skidsprint få mer utpräglade specialister om man bara hade högst ett lopp om dan fram till final som i medeldistanslöpning?
När jag slår upp ordet “frontrunner” inser jag att jag inte heller hade riktig kläm på det. Tydligen betyder det inte (som jag trott) “en som gärna tar ledningen och drar i långlopp” utan snarare “den som har ledningen” eller “den som har bäst chans att vinna”) .
Kör samma tävlingsform (d.v.s. “långintervaller med spurt”) på cykel och jag tror att spurtkanonerna på TDF skulle spöa specialiserade cykelsprinters från t.ex. velodromcyklingen. I alla fall de spurtkanoner som har kapacitet att göra en spurt själv utan så mycket uppdragshjälp från hjälpryttare. Såsom exempelvis Husvold.
I sprintstafett har ju spurtaren inte med sig sin hjälpryttare på sista sträckan.
Doping och bättre träning eller bättre träning eller doping…
Vi får väl veta sinom tid…
Tyvärr är jag nog så cynisk att jag tror mest på doping…
Ja, en jämförelse med cykel är nog mer relevant. Medan löpare måste pinna på oavbrutet för att inte stanna, kan skidåkare och cylister glida/rulla här och där.
Kan man gissa att en tävling i medeldistanslöpning med samma upplägg som skidsprint inte skulle vinnas av traditionella medeldistansare utan av de bästa fem- och tiotusenmeterslöparna?
Dopning som svar på min fråga förutsätter att sådan inte gäller flertalet åkare, eftersom samma fråga annars skulle kvarstå fast på en högre nivå. Ska vi tolka Hans svar så att han tror att Petter….
och andra kan ha använt doping och inte fastnat i kontrollen…
Har inget svar på det där men nog låter det bra “skumt”…(??) Och ännu mer undrande blir jag med tanke på hur de (verkar) ta ut sig där de kollapsar på mållinjen. Om man blir så himla trött varje gång borde det rent logiskt inte funka att göra om det redan nästa eller nästnästa dag. Vad vet de som jag/vi inte vet och vad äter de egentligen??