“Även om tanken på varje löppass är förknippad med ett visst obehag, ligger i den andra vågskålen en i erfarenhet grundad visshet om att löpning inte bara är välgörande för hälsan på sikt utan också skänker omedelbar tillfredsställelse”.

För löparen utan brinnande intresse och framtidsmål skulle det inte bli mycket löpt utan denna osvikliga och omedelbara tillfredsställelse och njutning, en känsla som i sin tur förutsätter initialt tvång men i övrigt stor frihet. Till skillnad från de flesta andra aktiviteter kräver löpning (i synnerhet i min ålder) kontinuitet för att bli riktigt njutbar och om jag bara skulle ta på mig löparskor när jag har spontan lust skulle det bli mycket oregelbundet löpt. Min hjärna har numera oftast mer spännande saker att tänka på, varför tanken på dagens löppass är störande och förknippad med ett visst obehag så som andra av dagens plikter.. När löparskorna väl är på fötterna, kan jag dock koncentrera mig på mitt givande mellanspel som löpare och den positiva känslan i den rollen stannar kvar en god stund efter dusch. Ordet “ofrivillig” ska alltså inte tolkas som “brist på frivillighet” eller “mot min vija” utan som “oavsiktlig” eller “utan att ha menat det”. Utan att vara en ambitiös löpare beter jag mig som en sådan när jag får löparskor på fötterna.

Fast å andra sidan, om din teori om förträngning vore riktig, skulle jag ju inte märka någon skillnad. ,