Nix: konsten att känna efter
Nix | March 12, 2010Vad är det svåraste med att träna inför ett marathon, kanske ni undrar? Att hinna få tid till alla pass? Knappast, det är en fråga om att prioitera. Och alla kan faktiskt bli “sitt bästa” med hänsyn taget till den sociala situationen – oavsett om den ger 2:30 eller 4:30 som sluttid.
Kanske att få tid till återhämtning då? Ja, det ligger något i det. Speciellt med ovanstående “sociala situation” så blir det lätt återhämtningen som får lida. Alla har vi säkert mötts av omgivningens krav på “umgås med barnen”, “tvättid” eller “middag med svärföräldrarna” efter avslutade 32k med fartökning – efter vilket man mest vill ligga i soffan och sova med benen högt i några timmar. Brist på återhämtning ger som bekant överträning och skador – därför är tid till återhämtning viktigt. Och svårt.
Det jag har i tanken (och rubriken) har med det att göra. Konsten att känna efter. När man tränar har man närmast ständigt småskavanker, som småbarnsförälder alltid en sjukdomskänning och det är inte alltid träningsviljan är på topp. Men om man ska hålla barnen hemma för lite snoriga näsor så får man säga adjö till arbetsgivaren och börja på säsongsbetonade jobb mellan maj och september (om barnen inte är allergiker, vill säga – för då kan man stryka de månaderna också). Likaså med träningen. Om man bara ska träna när man känner sig i toppform: utvilad, skadefri, utan förkylningssymptom så blir det underbara pass varje månad! Och så lätt att föra träningsdagbok! Det är bara att kopiera raden “underbart pass, allt var toppen” och skriva in på bägge dagarna som innehöll träning. Om det dessutom råkar infalla varannan tisdag så har man ju dessutom det så viktiga “kontinuitet” löst!
Men när är för mycket för mycket? Jumper har varit inne på det. Hans bästa vinterpass höll inte på att bli av. Jag har otaliga pass, gärna de efter jobbet, som börjar med ett “det här är inte rätt” och slutar med ett gutteralt “whoooohooo” och ren och skär runners high. Men jag har också pass där jag i princip blivit sjuk under passet. Som igår.
Idag sitter jag hemma. Från början var det vab. Nackspärren är borta på P, men jag tyckte en dag till var vettigt för att vara helt säker. M5 har fortfarande latmask. Dagen har dock utvecklats till BVAP. Barnens Vård Av Pappa. De sköter sig som de små gullungar de är (det ser ut som fan hemma, på ren svenska – men städa är ett värdsligt problem). Jag hankar mig upp och serverar nödtorftig föda (vilket röner kommentarer som “gnocchi med parmesan är min favoriträtt”) och ligger däremellan mest i ryggläge medan de springer omkring och kommer med små instick som “vilken färg har poliser på strumporna”. Det smarta svaret är för övrigt “vilken färg som helst” eftersom man då slipper leta i strumplådan efter svart…
Jag borde känt efter igår. Det var uppenbarligen fel att springa. Så säkert även i tisdags. Men senast försvann förkylningen. Då var det rätt. I söndags borde höften hindrat mig, om jag hade känt efter. Men det försvann efter torsdagspasset. Så hur ska man kunna “känna efter” med en kropp lika logisk som idén att klubba ihjäl delfiner för att de äter fisk (vi såg the Cove igår).
Skitkropp. Jag var ju på g! Jaja, ge mig ett par dar så är jag säkert på banan igen – men det börjar bli lite för ihåligt i träningsdagboken nu. Speciellt avseende långpass och cykelpass.
Powered by FireStats
Behöver jag säga att jag känner igen mig? Fantastiskt roligt att läsa och lika igenkännande som en sällskapsresan-film!
Jag kan säga att jag springer inte så mycket som jag vill men äntligen har jag kommit till en fas där jag inte har haft någon skadekänning över huvudtaget på drygt ett halvår. Absolut ingenting. Enda anledningen varför det ej har blivit någon är min egna lathet. Det är jag jäkligt nöjd med.
Nix:
Anledningen till att så många blir skadade tror jag mer
beror på svaga muskler än dålig återhämtning och
lite sömn…
Hur många använder t ex ankelstöd på löppassen för att skydda
sig mot stukningar i is och snö för att skydda det svaga TFA-ligamentet
och de andra ligament i foten som håller ihop de 26 benen i foten? …
Hur många löpare är det inte som bara räknar kilometer per
vecka och inte ser till att bygga upp den muskelstyrka
som krävs för alla kilometer?…
När tränade du sist alla 33 muskler i foten,
musklerna i vadens framsida,
musklerna i vadens baksida,
musklerna i lårets framsida,
musklerna i lårets baksida,
musklerna i höftens framsida,
musklerna i höftens baksida,
musklerna i ryggen som ska hålla upp kroppen
(i övre delen av ryggen:
trapetzius,latissimus dorsi,levator scapulae,Mm. rhombodei
och i nedre delen av ryggen/ländryggen:
latissismus dorsi,erector spinae,crista iliaca) ? …
Om inte musklerna där är tillräckligt starka kommer de oavsett återhämtning
och sömn förr eller senare att gå sönder när de belastas av träning eller tävling…
Jag känner med i gen mig och precis som du säger kan man ju inte hålla på att “känna efter” hela tiden. Herregud, då skulle jag aldrig komma ur sängen för jag är ju TRÖTT varje morgon och behöver alltså sova mer.
Typ…
Hoppas du läste Hans kommentar och nu ser till att komma och börja köra de där PowerPlate passen…
Jag LOVAR att du kommer åt alla de ovan nämnda och flera andra som du aldrig någonsin kan “hitta” genom “vanlig” styrketräning.
Ge det 10 gånger och se vad som händer.
Hans: Jag visste inte ens att det fanns ankelstöd. 33 muskler i foten? Du menar att det inte räcker med att snöra skon hårt ?
Nix: “Skitkropp”? Jag tycker den har fått tagit oproportionerligt mycket stryk redan! Hade jag varit din kropp hade jag nitat dig för länge sedan! eller var det det den gjorde för länge sedan? Kom ihåg Pippi! “Den som är väldigt stark (*illa återhållsam skrattattack*) måste också vara väldigt snäll!
Det där dravlet är inte Pippi. Det är Bamse – den gamla fuskaren. Typiskt att du ska dra in dopade björnar i debatten.
http://www.faktoider.nu/stark.html
(Ett halvt rätt tydligen till både Johan och Nix)
Och varför hoppade du över MIN kommentar!!!!!!???????????????????
Ja,det hjälper inte ligamenten i foten
speciellt mycket att snöra skosnörerna
hårt då fotens ligament främst finns nedanför
vadbenet och skenbenet vid de mediala och
laterala malleolerna och fäster på vadben (fibula),
skenben (tibia),
laterala malleolen
(“fotknölen” som sticker ut på utsidan ovanför
hälbenet),
mediala malleolen
(“fotknölen” som sticker ut på insidan ovanför
hälbenet),
hälben(calcaneus),
språngben(talus)
,båtben(os naviculare)
,tärningsben (os cuboidum)
,inre kilbenet (os cuneiforme mediale),
mellersta kilbenet (os cuneiforme mediale),
yttre kilbenet (os cuneiforme laterale),
mellanfotssben (os metatarsale) och tåben(1-5)…
Skador på ligamenten i foten är vanliga-
speciellt vanligt är det på lateralsidan
(utsidan av foten) där avslitning av ligament
talofibulare anterius (TFA) som fäster i vadben
och båtben (os naviculare) ger draglådesymtom framåt
(foten skjuts framför och bakom vadben och skenben)
och avslitning av ligament calcaneofibulare som fäster
i hälbenet(calcaneus) och laterala malleolen som finns
nedanför vadbenet som ger bristande stabilitet i fotleden
vid inversion (när foten vrids så att fotsulan vetter inåt)…
Stukningar sker oftast vid inversion och plantarflektion
(framfotslöpning) då man trampar snett och trampar ut över
fotens laterala kant då ligamentet bara har en dragstyrka på
ca 20 kilo…
Vid stukningar slits blodkärl och nerver av och det
blir en blödning,som omedelbart bör stoppas med RICE
(R=Vila i liggande ställning,I=kylning med ispåse eller
kallt vatten i 30 minuter,C=kompression för att minska blödning,
E=höjdläge för foten) för att få blodkärlen i de brustna blodkärlen
att dra ihop sig,stoppa blödning,minska smärta och ge möjlighet
till snabbare rehabilitering…
Om det inte fanns skador skulle det inte gå för Apoteket,Clas Olsson,
Stadium,Intersport,Team Sporttia,,, etc. att sälja skydd mot skador…