maxochnisse.se

Ja jädrar vilken dag!

Hittade en lucka i jobbkalendern som jag utnyttjade (vilket jag får lida för strax…). Alltså, det var lucka i kalendern, 8 grader, strålande sol, blänkade nya skor i hallen och kenyanpass på schemat. Det är att betrakta som tortyr att tvinga folk att jobba under sådana förhållanden!Och eftersom tortyr är förbjudet enligt FN:s stadgar så vill jag ju inte att min arbetsgivare ska hamna i problem – så jag räddade dem genom att helt enkelt dra hem, byta om och sticka. Byta om. Till korta tights. Premiär! Fegade ur med korttischa och jacka. En jacka som efter 3k satt runt midjan… Alltså dubbelkort idag. Ruggigt!

Nya skor. Ni anar kanske av rubriken vad som väntar? K-Swiss K-ona. Lite tidigt att sätta hela betyget – men dagens pass gav en klar tendens till att jag har hittat min tävlingssko till maran!

Senaste marorna har varit i Boston (Stockholm och Berlin) och Taikan (Åland). Av dem är den närmare Taikan. Det är samma känsla av mockasin – men med den skillnaden att den trots det lyckas få med adidaskänslan av att sitta ordentligt tight över fotryggen. Men med rymligare tåbox än Boston. En annan jämförelse är DS Trainer 14 – som ju mest bara är svampig utan styrsel. Kort sagt: kanonsko så långt. Jag återkommer i ärendet.

Men vad utsatte jag den för då?

Jo, som vanligt 30-30-30-30.
Uppvärmningen helt okej i 5:28@144
Första ökningen helt okej i 5:02@155
Andra ökningen på tunga ben i 4:32@164
Nedvarvningen blev intressant i 5:39@147.
Sorry coach – pulsen lite hög där, men jag fick till någon typ av löpkänsla. Riktigt skönt rull längs med norrmälarstrand som utan vidare ansträngning låg i 5:20-5:30, trots trötta ben. Påminde lite om det där flowet som kan uppstå delar av andrahalvan av en mara. Kilometrarna bara försvinner och ansträngningen känns väldigt behaglig. Precis så, fast långsammare. Har hittills inte inträffat någon nerjogg tidigare – gott tecken? Det kan ha varit vädret. Det drar inte ner humöret att springa rakt över tystnaden på Stadshusets borggård och komma ut på kajen och känna vårvärmen och den gassade solen träffa en rakt i själen som en matarbuss.

Uppenbart nedtränade ben, men som verkar hålla för belastningen. Inledde för övrigt transportcyklingen idag också – vilket ger minst en halvtimme oreggad träning per dag det blir av (vilket brukar vara typ varje dag).

Och för att spinna vidare på N’bathas inlägg om min träning: jag gjorde en upptäckt i träningsdagboken: jag har mängdökat fyra månader i rad – för första gången någonsin (på fyra år alltså). Det är till och med fem när jag tänker efter. Precis lika många som N’batha styrt mig med varm järnhand. 70-116-147-150-202 har det blivit. Och alla mina tidigare bakslag har berott på sjukdomar och skador (främst skador). Inte motivationsdippar. Detta gör att möjligheten att, utan skador, nå ungefär samma mängder som förra årets april/maj (229/243) inte ska vara ogörligt. Det är till och med direkt lämpliga mängder. Det intressanta är att snittet per månad förra året (nov-mars) var detsamma, men med bergochdalbaneveckor. Det känns som att det här är bättre. Den stora skillnaden är för övrigt pass över 18k. 7 stycken förra nov-mars mot 11 st denna period. Och då har jag dessutom 17 mot 8 pass som jag betraktar som “långpass” oavsett längd. Alltså: mycket längre men färre pass. 17 långpass på fem månader. Det är inte kattskit!

Okej – jag svamlar. Jag slutar med det och jobbar ikapp de där timmarna istället. Värt varenda sekund!