maxochnisse.se

Jag är rätt svårstressad. När saker tenderar att hopa sig hittar jag oftast en lösning. Och jag tycker mig ha en bra balans mellan karriär, familj och träning. De flesta verkar i alla fall nöjda.

Min kropp tål således en hel del stress. Alla delar utom vänster underben. MR:en visade på stressfraktur…
Förhoppninsvis ortopedbesök imorgon.

Löpning? Golf?
Knappast va…

Det är tre månader till Berlin Marathon. Jag planerar för pers! Visst sa jag att jag var lösningsfokuserad?

Och utan överdrift: jag har vänner som har det värre – de behöver all stöttning just nu! Så luta er mot min axel ni, men gärna den högra – annars kanske jag går av…

är ganska sval. Trots segern över England i söndags.
Inga horder med halvnakna unga män som fyllda av weissbier skriker ut sin lycka över att tillhöra den segrande stammen. Istället smyckar invånarna sina bilar med små tyska flaggor som smattrar och svart-röd-gula överdrag till backspeglarna. Och, förmodar jag, nya vita spetsgardiner till fönstren.

Själv beger jag mig ut på fälten när solen kommit några grader över horisonten, innan värmen vaknat. Pfälzer Wald skimrar i diset mot väster, det är stau på infartsleden.

Saxar ett litet utdrag från Claes Hedbergs blogg:

Några sköna minnen från loppet (inte rangordnat):

//

- Berglund som stannar vid vätskekontrollen samtidigt som mig, när nån frågade vad han lyssnade på för musik. Ingen sa han, och tog ur hörlurarna och kopplade in högtalaren i spelaren. Det var travreferat. Han lyssnade mitt i natten på travrefererat, varför fick jag inte veta, men jag måste fråga honom nån gång. Ett minne som lever kvar!

//

(Inte nog med att Claes sprang 12H-loppet i Trollhättan i helgen, den 24 oktober påbörjade han en “nätt” viktminskning på 52 kilo, varav ca 40 är borta redan nu! Kör hårt!)

EDIT: Ett av referaten: http://www.youtube.com/watch?v=fmkq9q04BZg

Att jag är dödligt sjuk, har väl inte undgått någon. Eller nja! Dödligt var väl att ta i. Jag kommer nog med all sannolikhet inte dö. Men sjuk är jag.

I förra helgen drabbades jag av hosta och senare lite halsont. På onsdagsmorgonen visade termometern 37,4 hemma man jag gick till vårdcentralen i alla fall. Den termometer de hade där sa 38,7… Svalgprov och receptskrivning senare fick jag gå hem och bädda ner mig.

Det som förskrevs var Kåvepenin och Mollipect. Pencillin är så jädra bra uppfinning att de borde ge nobelpriset till den personen som kom på det. Mollipect är en slemdrivande hostfrämjande oral lösning som jag tar varje morgon och kväll.

I helgen som var hade jag svårt att somna på kvällarna och kände mig speedad på ett sätt som man inte ska uppleva när man har typ lunginflammation.

Förklaringen kom när jag läste på om Mollipect. De aktiva substanserna är Bromhexin och Efedrin.

Men vänta nu! Efedrin är ju förfanken ett dopingmedel. Finns med på Wadas stora ajabaja-lista.

Då är det en förbaskad tur att jag inte är en idrottsman som kan råka ut för en flygande dopingkontroll. Men tänk om jag hade varit det. DÅ hade man inte varit så kaxig… Nu gör det väl varken till eller ifrån, antar jag.

Jag insåg precis exakt hur knasig Berglund är när jag konstaterar att jag tycker att sträckan han tillryggalagt är lång som tusan. På cykel…

Min dag har innehållit en massa träningsrelaterade aktiviteter. Först cyklade jag räsern från hustruns jobb, eftersom bilen från landet stannade där. Sedan ringde jag Rubin, som drog i lite trådar. 10:45 var jag hos doktorn. 10:47 hade jag en remiss till Sabbatsberg i handen. MR. MagnetRöntgen. Trolig stressfraktur. Nu kommer det här sluta som när jag hade pajade nerver i låren förra året – det kommer att dömas ut som “träningsvärk” och sedan kommer elaka tungor på bloggen att håna mig vid varje givet tillfälle. Och det är några stycken…
På onsdag får jag svaret. Kanske ni också.

Jag följde i alla fall upp torsdagens pass med att fira midsommardagen med intervaller. Och eftersom jag inte vet hur man gör, så gör jag som coachen en gång sagt. Men på cykeln…

40 minuters uppvärmning, 3*8 minuter med fem minuters rullvila och en kvarts nerrull. Hur fort gick det då? Ja, olika är ett bra ord…

Uppvärmning – i motvind. 24 km/h och 133 i puls. Intervallerna var roligast! Första i 38 km/h – 160 i puls. Andra i 29 km/h – 161 i puls. Jaha, pojkvaskern tog slut efter första såklart.  Trodde att han kunde trycka på som de riktiga pojkarna. Patetiskt! Nähä – för det var medvind Tredje i samma riktning som första, men motsatt mot andra: 39 km/h – 164 i puls. Hemrull i 29 km/h i medvinden. 42k i 28 km/h

Galet kul att cykla snabbt !

Och hur firar man att man äntligen fått röntga ett halvbrutet ben? Med ett nytt A2-pass såklart! Den här gången en Kenyan: 30+30+30+30 i puls 130/150/160/130.

Andra i bocken – tredje på pinnarna. Ut på Ekerö (när jag väl kom dit, det var ett sjå med trafiken idag) och runt den formidabla slingan vid Stenhamra. 25 km/h dit, 30 km/h andra etappen, 31 km/h andra etappen och tunga 24 km/h hem. Ingen energi med (det var ett test, så det var med flit) och det hade behövts. Tog slut sista kvarten, fick punka precis utanför grinden. Är fortfarande, någon timme senare, helt dränerad. Man ska inte köra pass på mjölksyragränsen utan energi – men det hade ni säkert redan fattat 53k i 27 km/h.

Så fort man sitter, ligger eller är stilla stelnar musklerna, det märkte jag redan under helgen. Receptet då var att röra sig i stort sett hela tiden för att hålla igång. Just nu känns det faktiskt inte riktigt som ett alternativ!

Varvar lite huvudvärkstabletter med liniment och snart ska jag försöka ta mig ut faktiskt. Även om jag har otroligt svårt att gå känns det ändå som att det kommer vara bättre om jag får röra mig lite i solen, även om det kommer göra ont…

Många säger att en ultra sliter mindre än en mara. Jag tvivlar, eller rättare sagt de ljuger. Efter mina två marathnlopp i Sthlm (-07 och -08) cyklade jag en liten sväng dagen efer för att få lite genomblödning. Det är INTE ett alternativ idag kan jag säga… Efter Vinterspring Marathon i Skövde (januari -08) var jag tennistränare hela dagen efter och även om det var slitsamt så gick det. Det skulle INTE gå idag. Men, kanske ska man vara snäll och avvakta några dagar till – imorn till exempel, då är tanken att jag ska upp till jobbet igen. Kan bli spännande!

En rapport från spektaklet påbörjas så snart resultaten kommer upp. Som jag tidigare skrivit var det inga chip för tidtagning vilket gör att jag fortfarande är osäker på huruvida jag kom 128 km eller ej, trist.

Max och Nisse får ursäkta men Berglund tog ett eget initiativ och fixade Twitter till Maxochnisse.se. Ni ser uppdateringarna här till höger. Duger det inte får ni väl kasta ut mig, men ni kan väl vänta till efter helgen i så fall! Kommer försöka uppdatera från hela resan och får se hur mycket det blir under själva loppet – jag ska ju faktiskt springa också!

Vill ni läsa allting lite mer sammanhängande finns twitter.com/berglundtweets att kika på. Men ja, stanna gärna här och varför inte kommentera lite då och då? Jag lovar att läsa det i efterhand

Kör hårt!

Det är en världshändelse! Jag och Masse är ur slag samtidigt. Förhoppningsvis gör detta att vi går i takt i September…

Mer synd om Masse, inget snack om det. Jag kan i alla fall träna. Däremot är löpningen ett nono just nu. Rubin börjar befara stressfraktur…

Men cykla funkar i alla fall – även om axlarna inte håller med… Det känns öie trist att det håller tillbaka, för annars känns det som att jag skulle kunna köra nästan hur långt som helst.

Familjen hade redan dragit till landet, med bilen. Jag kom efter på hojen.
Eftersom jag kroknat rätt ordentligt vid några tillfällen så startade jag väldigt lugnt. Genom stan, längs med E4:an, på vilken man kunnat cykla igår. Det stod tvärstill… Det gjorde att ett antal bilister valde “min” väg, men inga större incidenter…
25 i snitt till Södertälje, ökade omedvetet vid Taxinge – en otroligt skön nerförslöpa som gör att tempot ökar. Efter bro över motorvägen kunde jag inte låta bli att trycka på lite till. Och lite till… Det kommer en fantastisk nerförslöpa mot Läggesta, och den kilometern gick i 52 km/ h.
Vilade lite till Mariefred. Drog på igen mot Stallarholmen och höll runt 35 i snitt i medvinden.
Skönt att kunna trycka på efter åtta mil, och fruktansvärt roligt. För allt utom skuldror och ars, hä, eh “ryggslutslutet”

Det enda är att hustrun tyckte att fyra timmar i solgass utan solkräm kanske inte är rätt. Som vanligt förstår jag ingenting…

Klockan 14:09 imorgon börjar en inte allt för logisk tågresa som till slut kommer stanna i Trollhättan. Nu är det inte Spyker 9-5 som ska fixas till utan en tanke jag haft länge, faktiskt under 3-4 år. Jag ska springa Trollhättan 24H.

Reglerna är enkla: Det gäller att ta sig så långt som möjligt på ett dygn. Banan är dryga kilometern lång och tillsammans med omkring 100 andra ska det firas midsommar genom lite cirkulära aktiviteter, dock kanske inte “små grodorna”.

Planen är att börja småjogga eller ja, lunka, gå, krypa, rulla helt enkelt. Vi får se hur det blir, målsättningen är inte speciellt hög – eller vad sägs som att genomföra galenskapen? Kanske är högt nog för de flesta… Drömmen är att fixa fyra marathonlopp, det vill säga strax under 17 mil men det känns väldigt långt borta och fixar jag det, ja då blir jag verkligen imponerad! Kort sagt är det just en dröm och målet är att fixa loppet någorlunda “snyggt”. Dock kan jag redan nu avslöja att det finns en tanke på att ta varvrekordet och också ledningen i “tävlingen” under det första varvet, men det håller vi lite tyst om…

Nu är det packningen på schemat och jag kan väl säga som så att det är inte det lättast. Egentligen känns det inte som någon idé att vara mer noggrann än vad jag är för jag vet att jag kommer glömma saker jag saknar mellan 10 på lördag och 10 på söndag… Som tur är finns det utomordentlig service, har jag hört.

Klarar jag det här kommer jag klara vilken intervallstege som helst! Visst kommer jag bli sliten men det får bli några veckors lugn efteråt och sen är det full fart med medeldistansträning – fullt logiskt med en ultra då ju!

Funderar på att eventuellt köra en liveuppdatering via Twitter under resans gång, det vore lite kul. Kanske löser vi det rent bloggtekniskt så vi får upp en feed här också. Det vore ännu roligare. Allra helst skulle jag vilja ha en funktion där man kan kommentera inläggen som görs, men det kanske är avancerat? Ni som vet kan väl tipsa så fort som möjligt. Tänkte köra via iPhone om det underlättar på något sätt…

Då återstår bara det sedvanliga. Från Berglund till er alla: Kör hårt!

38,7 igår. Penicillin. Sover och hostar. Fan vilken mysig midsommar. Hoppas ni får en bättre.