maxochnisse.se

Uppenbarligen fick jag fick något skit i kroppen redan förra helgen som fortsatte hela denna vecka. Temperaturförhöjning på kvällarna 37,3-37,5 och ”tendens” till skrap i halsen, men feberfri igen på morgnarna. Fick till ett par lugna löppass och simpass i början på veckan, men tog torsdag och fredag ledigt och kände mig frisk igen på lördag morgon. Inte så frisk i låren dock. Det kändes som om jag precis avverkat ett antal tusingar när jag rörde på mig. Bröllopet Broloppet stod på agendan och tåget avgick 06.21 på lördag morgon. Kraftig vind uppblandat med enstaka regnskurar mötte oss i Malmö. Nummerlappsupphämtning och därefter avfärd till starten i Danmark. Vi var ute i god tid och i stället för att bli sönderblåsta vid startplatsen laddade vi upp på närbelägna Hilton hotell med en club sandwich och fotboll på TV, ett av dagens bästa beslut.

Ett par ord om organisationen kanske. Jag vet att det här är mer av ett jippo och att det är 10 år sen sist, men kunde man inte ha skickat upp några ur organisationen för att se hur Stockholm Marathon är organiserat? Vi såg inga skyltar någonstans vare sig i Malmö eller vid Kastrup. Hade vi inte sett andra löpare hade vi fått leta efter vart vi skulle. Vid startområdet skulle persedelpåsar lämnas in senast 1,5 timme före start! (jo de skulle transporteras över till Sverige, men ändå?) Ingen speaker som talade om vad som skulle hända och hur långt kvar det var till start. Plötsligt såg vi hur folk började röra sig från startområdet och vi fick skynda oss för att komma in vår startgrupp. Därefter följde en lång vandring utan någon information. Ibland stannade vi till för att sedan fortsätta. Efter ett tag såg vi startbanderollen, men återigen ingen speaker som talade om vad som skulle ske och hur långt det var kvar till start. Klockan passerade 16.00 och inget hände. Inget startskott hördes, men plötsligt rörde sig fältet framåt. Klockan stod på ca 1.00 minut när vi passerade startlinjen, trots att jag upplevde att vi stod nästan längst fram i 2:a startgrupp.

Nåväl, skit samma, loppet var igång. Första 4 km sträckte sig genom tunneln fram till Pepparholmen. Det var kvavt och kvalmigt, fuktigt och helt vindstilla vilket gjorde det till en ganska obehaglig löpning, svetten dröp och det gick förvånansvärt långsamt, första km klockade jag till 4:46 givet att km-markeringen var rätt och första 5 km gick på 22:49, ungefär som öppningen på Stockholm Marathon. Alldeles för långsamt. Det var en befrielse att komma ur tunneln och andas frisk luft igen, det gjorde ingenting att banan nu kontinuerligt steg i 5-6 km eftersom 11 m/s i medvind gjorde att man flög fram på banan. Märklig känsla.

Passerade 2:a 5 km på 22:10 och 3:e på 21:10, kunde man bara ta ut stegen tillräckligt fick man rejält med fart när det bar av nedför bron mellan 11 och 16 km. Vattenmuggar och flaskor yrde omkring i vinden som var bland det kraftigaste jag upplevt i löpsammanhang, som tur var som medvind. Kontrasten blev tydlig då vi åter nådde fast mark i Sverige och vinden avtog och vissa sträckor även gav lite motvind. Vid det här laget hade jag stumnat till rejält och min lår frågade mig vad i h-vete jag höll på med. 4:e 5 km gick på 23:50 och 4:15-farten hade fallit till 4:45 tempo och det blev värre för varje km in mot målet. Inte ens en målspurt kunde jag få till, helt utpumpad. Min klocka stannade på 1:34.44. Hade jag orkat hålla tempot in till mål kunde jag ha kommit närmare 1:33 kanske, men så mycket fanns inte i benen idag. Medvinden? Ja, svårt att säga. Jag skulle gissa att den gjorde 2-3 minuter på sluttiden å andra sidan är det en speciell banprofil med lång uppför- respektive nerförsbacke.

Jag är ändå rätt nöjd, det var ungefär vad jag trodde mig klara av givet förutsättningarna. Jag gissade bara 44 sek fel på vår ”mini-brödrosttävling” i gruppen och inkasserade champagne till middagen efteråt!

Förutom icke-organisationen före start, visade det sig att man schabblat med tidtagningen för ett stort antal löpare som nu får maila in till tävlingsledningen för att få sin rätta tid! Snyggt jobbat! Samtliga våra tider var fel jämfört med egna klockor och diffade med minst en minut, för många andra betydligt mer än så. Å andra sidan ska jag inte gnälla, det var en kul upplevelse att springa på Öresundsbron från ett land till ett annat under rätt extrema väderförhållanden. Och har man ett trevligt sällskap som grottar ner sig i löpnörderi i timtal vid middagen efteråt är det ju egentligen helt fantastiskt!