maxochnisse.se

”Kalmarintervaller, 3*6 mil cykel med Pasi på lördag f.m. i Brottby. Ska du med?” löd SMS:et från Triathlon M på fredag e.m. Visserligen är jag i stort behov av att få in cykelmil under bältet men 18 mil, med fortfarande sega ben, var kanske lite väl långt. ”Man behöver inte köra alla!” blev svaret. Sagt och gjort, in med cykeln i bilen och iväg på lördag morgonen. Samling vid Angarn kyrka i strålande väder och bara lätt vind. Vi var 8 hugade cyklister + Pasi (som jag inte träffat sedan Coltings löpcamp hösten -08). Upplägget var tänkt som så att första två intervallerna skulle köras i 3-fart (på en 5-gradig skala) och därefter i 4-fart på den sista.

–Håll igen nu så ni har krafter kvar! ropade Pasi efter oss när vi gav oss iväg. Banan gick från Angarn Kyrka förbi Brottby och Ösby upp till en vändpunkt vid 15,5 km och tillbaks igen, två varv, totalt 62 km. Kul att köra på lite andra vägar än de gamla vanliga. Vackra omgivningar och ett inspirerande sällskap. Första varvet kändes så lätt, så lätt. Rullade in på 1:57:40 och ca 31,5 km/h i snitt. – Hur känns det? Frågade Pasi. -Bra! sa vi medan vi mumsade på power bars och drack sportdryck. –Se nu till att ni har krafter kvar till den sista intervallen. Titta inte så mycket på tiden, det spelar ingen roll om den andra etappen går långsammare än den första! -Visst! sa vi.

På den andra etappen hade det börjat blåsa lite mer, men inte besvärligt på något sätt. Det stora problemet var att jag glömde byta ut drickaflaskorna på cykeln och ganska snart gick jag tom på vätska. Visst kunde jag ha stannat till vid varvningen och plockat på mig en flaska, men i min oändliga vishet tänkte jag att jag nog skulle klara mig ändå. Första varvet gick bra, men upp mot sista vändpunkten vid 45 km var jag törstig, hungrig och allmänt klen. Hittade en gel i fickan, skruvade av locket, lyckades tappa den men fångade upp den genom att pressa upp den mot styret varvid merparten av gelen rann ut. Bra jobbat! Ingen dricka, inget gel och ett styre som klibbade som ett flugpapper. Jag funderade ett tag på att lägga mig i fosterställning vid vägkanten tills någon godhjärtad bonde förbarmade sig över mig. Jag beslöt mig dock för att trampa vidare i beskedlig takt. Det var slitsamma kilometer och dessutom fick jag krampkänning i låren, något jag aldrig råkat ut för tidigare när jag cyklat. Jag skyller dock det mesta på vätskebrist den här gången. Fick stanna till och stretcha och lyckades hålla den i schack till dess jag kom fram. Jag rullade in på 2:07 någonting, 10 minuter långsammare än första varvet och dryga 29 km/h i snitt. På gräset vid Angarn kyrka låg det drivor av cyklister, jag var i gott sällskap när det gällde att bonka på cykeln. Bara tre av nio (inkl. Pasi) gav sig ut på den 3:e etappen. Nåväl, dryga 12 mil är inte kattskit det heller givet förutsättningarna. Inmundigade förmodligen den godaste kopp kaffe jag druckit tillsammans med smörgåsar, bananer, lösgodis, bars och annat jag kunde hitta. Snackade lite skit med övriga som vikt ned sig innan jag styrde kosan hemåt. Lite irriterad över att jag klantat mig med energiintaget och beslöt mig för att ta en tur på söndagen också.

Bättre väder än befarat, men ganska byig vind. Det blev välkända spår bort till Björkviks brygga och tillbaks via lite kringelikrokar. Inga stordåd tidsmässigt, men 82 km i någorlunda cruise fart på 29 i snitt. Totalt sett 206 km cykel i helgen. Det är hög tid att komma igång med mängdträningen nu!