Johan: Hur skriver man ett sånt här inlägg?
Johan | July 2, 2010Ja, hur skriver man ett sånt här inlägg? Jag har letat bland kategorierna och valt ”Johan” och ”Övrigt”. Jag är inte ens säker på att det platsar på bloggen, men lite bäring har det ändå på ”träning” så jag kryssar för det också.
Måndagen började bra. Strålande vackert väder och en genomförd 9k-runda i 4:30-tempo på lunchen. Så långt var allt normalt.
När jag kom tillbaks till arbetsplatsen såg jag en ilsket rosa post-it lapp på min datorskärm. ”Johan! Din fru har sökt dig i en nödsituation! / C-F” Det är väldigt sällan några positiva nyheter kommer från en sån typ av lapp och inte heller denna gång visade det sig. Jag kastade mig i en taxi och åkte hem till mina svärföräldrar som bor i samma område och där min fru och son befann sig. För att göra en lång historia kort kan man sammanfatta det med att vårt hus brunnit, sannolikt började det i elskåpet och skadorna blev omfattande, hade brandkåren kommit 2 minuter senare hade huset brunnit ned till grunden. Alla klarade sig oskadda, men det kunde förmodligen lika gärna ha hänt på natten när alla sov…
Det som inte brunnit har blivit rökskadat och frågan är nu om huset skall rivas eller om det går att stomrenovera det. Hursomhelst kommer vi bo på annat håll i 8-9 månader enligt försäkringsbolagets uppskattning. Just nu bor vi på hotell. Det är en lätt absurd situation att befinna sig i när allt man äger består av kläderna man har på sig och en träningsväska med löparkläder, Garmin-klocka och en ask Voltaren!
Eftersom alla träningskläder är förstörda, liksom cykel, våtdräkt och annat tri-orienterat ställer jag in Kalmar i år. Fokus ligger liksom på annat just nu. Hitta någonstans att bo t ex. eller köpa nya kläder.
Vet inte om jag till fullo har insett vidden av det hela. Just nu känns det som en halvtaskig semester i o m att vi bor på hotell och ägnar dagarna åt shopping och äter middag på restaurang. Vädret är i alla fall fint.
Se till att brandvarnarna har fräscha batterier och att försäkringarna är bra!
Powered by FireStats
Sorry det var mycket tråkigt att läsa.
Man får hoppas att något positivt kommer ut av det så småningom, även fast det känns tungt nu. Vår “bostadskarriär” på St Essingen började faktiskt i en evakueringslägenhet. 4 pers varav en helt nyfödd i en 1:a stekhett mitt i sommaren utan möjlighet till korsdrag.
Men vi blev så förtjusta i ön (förutom just den lägenheten) att vi köpte en riktig bostad där och flyttade aldrig tillbaka i den skadade. Utan denna episod hade vi förmodligen inte lärt känna dessa trevliga människor som fam Nix och därmed indirekt er andra också.
Jag kan inte hjälpa er bostadssituation men jag kan hjälpa andra fastighetsägare att minska risken för andra otrevligheter. På onsdag börjar jag annonseringen så då ska hemsidan vara tiptop. Men ni kan kolla den första filmen redan nu. stocksundet.se
Ja herregud.
Som sagt: jag har en axel att stötta sig emot om det behövs. Gärna höger, så att jag inte går av…
Erbjudandet kvarstår om ni så önskar kommande två veckor.
Vilken otrolig otur! Vi lider verkligen med dig och din familj. Säg till om det finns något som vi kan göra för er.
För övrigt hoppas jag att vi inte behöver en kategori för “husbrand” eller “katastrofer”
Det kan räcka med den här…
Så otroligt tråkigt och jobbigt och samtidigt – så otroligt skönt att alla klarade sig – det materiella går ju att ersätta med tiden!! Samma sak hände en familj på gatan bredvid oss förra året och de är nu tillbaka i sitt fina nybyggda hus som står på samma ställe som det gamla och de tyckte, så här i efterhand, att allt gått väldigt bra!
Nä, fy fan…
Efter ett par egna livsavgörande händelser i bagaget så uppmanar jag dig att fokusera på att det som verkligen betyder något för dig fortfarande finns där; din fru och din son…och en träningsväska med löparkläder, Garmin-klocka och en ask Voltaren.
Jag kan inte förstå vidden av det du skriver, men hoppas det ordnar sig för er.
Själv har jag redan lagt in en påminnelse i min telefon om att kolla brandvarnarna i bägge husen…
Tack för snälla ord och omtanke! Just nu lever vi timme för timme men om två år hoppas jag det kan bli till en bra story…
Så otroligt tråkigt, lider med dig och din familj. Men som sagt, är nog viktigt att inse att det kunde gått mycket, mycket värre…ta hand om dig och din familj, det kommer lösa sig bra!
… och hur skriver man en kommentar till ett sånt här inlägg?
Försöker föreställa mig ett sånt plötsligt stort hål i tillvaron men det går dåligt. Har något gått att rädda av det som förutom ni själva är oersättligt?
Fan sån tur att ni alla lever!
Tur att du fick med dig din Garmin också.
Vill du ta en öl i stan finns möjlighet under veckan. Samma gäller ett löppass. Skulle en gratis arkitekt behövas finns det med.
/D
Fy fabian! Det är ju för jäkligt, ofattbart och hemskt på en och samma gång! Jag kan inte ens föreställa mig hur förskräckligt det måste vara.
Måtte det lösa sig på så bra sätt som möjligt så fort som möjligt.
Behöver du/ni ha hjälp med något så flagga på bloggen för jag är säker på att vi är många som vill hjälpa med det vi kan.
Usch !!!
All träningsutrustning och allt annat borta !!!
Det känns hemskt ledsamt för mig att läsa detta,
men jag anar bara hur pass hemskt det måste
kännas för dig och dina närmaste !!!
Mycket tråkigt, lider med er men det viktigaste är så klart att ingen skadades. Hoppas att allt löser sig på bästa sätt.
ja fy för den lede – vi lider med er, men så länge alla är oskadda är det ju faktiskt bara materiella förluster. Även om löparmedaljer, kort från bröllop och småbarnstid och så vidare är tunga förluster, även för en fullblodscyniker.
Helvete, beklagar alltså.