maxochnisse.se

Hm… Det kanske är dags att ge sig till känna efter nästan två månaders tystnad i etern. Det har bara inte funnits så mycket att skriva om… Decembers träning blev mest ett enda snökaos, 2009 blev ett löparår jag helst vill glömma och inledningen på 2010 har varit minst sagt motig. I slutet av januari tyckte jag mig dock ha hittat en ganska god form med två långpass och ett snabbdistanspass per vecka plus lite distanspass däremellan, men knappt hade den känslan satt sig förrän Förkylningen med stort F anföll. Naturligtvis kroknade jag efter ett sällsynt snabbt distanspass (4:38-fart, 12 km, -10 grader, sol), ett sånt där pass då allt stämmer och man känner meningen med allt snömoddspulsande. Typiskt!

Inledde februari med 6 dagars vila och började förra veckan så sakteliga ge mig ut igen. Det blev två pass. TVÅ ynka löppass. Höll på att slita mig fördärvad på väg hem från jobbet i torsdags. Nog för att det var moddigt och ganska kuperat, men med tanke på tempot (5:22 i snitt) så var jag långt mycket tröttare än jag borde ha varit. Det var Förkylningen som kom tillbaka med full kraft och hela helgen har jag vandrat i feberdimmans dal, hostat, hackat och varit allmänt ilsken och irriterad. För att muntra upp mig har jag bokat hotell och flyg till höstens äventyr; New York Marathon (jodå, jag kvalade in i år också ) Dessutom kanske jag borde anmäla mig till den förhatliga Premiärmilen snart… Om inte annat så kanske jag kan göra ett nytt personsämsta på den banan Närmast väntar dock IVSM i Bollnäs. Inte för att jag själv ska springa (för det första är jag för ung och för det andra skulle jag aldrig komma på tanken att delta i bantävlingar) men jag tänker heja så att taket på inomhushallen lyfter. Om jag har nån röst tills dess, vill säga. Annars får jag väl köpa en koskälla och bullra med den bäst jag kan. Lite roligt måste man väl få ha?